- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
118

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gång tillkännagaf v. Döbeln med glädje, såsom det
tycktes, att Danskame utrustade en betydlig här för att
komma Ryssland till hjelp. Visserligen kände han kronprinsens
afsigter på Norge sedan förra året, men ansåg dem väl
uppskjutna, såsom skulle deras uppnående följa af och efter
det stora gemensamma fälttåget, eller såsom skalle de,
genom någon uppgörelse för framtiden, kunna bli
tillireds-stälda, nu, när man, efter alla tecken, gått öfver hafvet
för att drabba samman med Napoleon- Denna svåra upjh
gift, detta stora mål, fattade generalen hufvudsakligast i
sigte. Inga spår finnas, att han haft tydlig reda på
kronprinsens missnöje med sina bundsförvandter och hans
tillföljd deraf påtänkta, nya planer. Att händerna bundits
på generaleme i Pommern, tills kronprinsen sjelf hunne
öfverkomma, det kunde v. Döbeln ej gerna tillskrifva
annat än militära grunder*; men i hänseende till dem
trodde han sig skåda omständigheterna både i granskapet
och på fjermare håll nog klart, för att finna dem icke
lägga några oöfvervmnernga hinder i vägen för det steg,
han tog, utan tvärt om krärva detta. Härutinnan kunna vi
ock gifva honom rätt; de följande krigstilldragelserna
gjorde heder åt hans skarpsynthet eller aningsförmåga i denna
del. Hamburgs frälsning var i hans ögon af sådan
öfver-vägande betydenhet, att andra politiska betänkligheter för
tillfället borde vika. Politiken skulle nog ändå finna sina
utvägar med Danmark, trodde förmodligen v. Döbeln, och
stälae derför sin deklaration till Wegener klokt. Men
Danskames benägenhet att här hjelpa de ( förbundne var
åter ett groft streck i Karl Johans beräkning, hvilken
innebar, att Danmark skulle tvingas att ställa sig på den
fiendt-liga sidan, tills Norge blifvit afträdt. Detta föremål och
Napoléons besegrande hade skolat uppnås i en och samma
rörelse.

Ett slikt tillintetgörande af en väl anlagd plan och
detta rubbande af en försigtig, oafgjord hållning, som
kronprinsen fann sin statskonst ännu fordra, skulle naturligtvis

Îjà honom djupt till sinnes. Befälets tagande från
genera-en, hvilken ej ansåg sig kunna motsäga sig eller återkalla

* Åfven Adlercreutz tyckes i sin order af d. 17 Maj ha uttryckt
denna mening: »Olyckligtvis äro mina förhållningsordres sådana, att
jag icke bör [lär?] kunna coopérera med någon, hvilket härrör deraf,
att H. K. H. säkert tänkt sjelf här inträffa; jag vill dock göra en litet
starkare demonstration, men härvid är nödigt att vara säker på Dan*
skames förhållande, så vi icke kunna af dem surprineras, det vill säga,
att de ännu fortfara att göra gemensam sak med de allierade troup*
perne i Hamburg; i denna händelse må etc.*» Ätt kronprinsen måtte
ha skäl till en tvär omkastning i politiken, sådant kunde naturligtvis
hvarken falla v. Döbeln eller Adlercreutz in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free