- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
121

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvars öden Napoleons statskonst för icke längesedan öfvat
ett så förderfbgt inflytande. Generalens afsättning hade
väckt mycken uppståndelse i hären, lika så väl för mannens
egen skuld, som för det, att alla delade hans åtrå att
bispringa ett nödstäldt samhälle, hvilket kämpade mot
gemensamma fiender för sin frihet. Också Adlercreutz skall
varit ledsen öfver hjelpsändningens återtagande och (enligt
v. Schinkel) vid ett gästabud åt Stralsnnds myndigheter
lenmat fritt lopp åt sitt missnöje, samt, efter att hafva
beklagat ett lojalt folks öde, att offras åt politikens nycker,
utropat: »De redlige Hamburgames skål!» hvilken dracks
med allmän hänförelse. På denna tilldragelse, som jemte
några andra Adlercreutz’ oförsigtiga yttranden kommit till
kronprinsens kunskap, följde en hård förklaring dem
emellan och en misslynthet, som varade länge. Nu låg nära
för handen, att Karl Johan skulle erinra sig generalernes
förra gensträfvighet mot hans politik; och minnet af de
sorgliga uppträdena inom armén, i öster 1788, i vester 1809,
båda af politisk art, låg ej heller fjerran. På all
genstridighet, allt häcklande eller tadel af sina befallningar, af
sin försigtiga hållning, måste han med ens göra slut genom
att statuera ett lysande exempel, androm till vamagel. Ty
han hade dragit ut till en vidtutseende kamp, deri
magter-nas mångahanda-intressen och korsande planer kunde gifva
uppränning till flerahanda omkastningar eller olika
ställningars iakttagande, och för sådana, för alla fall var det
nödvändigt att hafva härens tygjlar i sina händer, enär
vädjandet till krigslyckan ändå nog innebär felsteg och missöden.
Har älven detta utgjort en bevekelsemnind till strängheten,
så är den lätt förklarlig. Men eget blir emellertid, — och
en den märkligaste tilldragelse i v. Döbelns på
besynnerliga skickelser visst icke fattiga lefnad, — att just v.
Dö-beln liär skulle falla som offer, då han med en vacker
handling åstundade fira sin vördade furstes öfverkomst på tysk
jora och bereda hans pris. v. Döbeln, som sjelf var så sträng
mot politiserande generaler, som så häftigt ogillat ett
förbund med Ryssland och varit benägen för ett med
Napoleon, han skulle här böta för det han så ifrigt sökt skynda
vänner, Ryssar, till hjelp mot Fransmän, som enligt
styrelsens öppna tillkännagifvanden voro fiender, men hvilka åter
skulle plötsligt behandlas som vänner. Hans fel är af det
föregående uppenbart och helt enkelt: han hade som
underlydande bort blindt följa sin öfverbefälhafvares order. Det
var ej tillräckligt, att han, med Adlercreutz’ order i
handen, ansåg sig kunna bestå mot den juridiska
ansvarigheten. Alla skälen till hans moraliska ursäktande äro ock
angifna med brydsamheten i hans ställning, vid allas rop

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free