Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adjutant hos Adlercreutz, sina tankar rörande
krigsföretagen. Sedermera fortsattes detta vänskapsförhållande, och
det var troligen Björnstjerna, som 1812 fick till
kronprinsen, hos hvilken han ock stod i stor gunst, frambära
generalens uppsats angående det förmodade anfallet på Seland.
Nu lydde Bjömstjema, såsom öfverste vid Kalmar regrte,
i Wismar under v. Döbelns befäl och sändes af honom, som
litade på hans skicklighet, åt Hamburgssidan, för att taga
noga reda på tillståndet, samt söka obemärkt att genom
Tettenbom beveka general Wegener till fridsamhet mot
svenska trupperna, i fall de ginge staden till hjelp. Han
lyckades häruti på sätt anfördt är; och det var mest på grund
af Biömstjemas upplysningar, och först sedan denne fått
Danskarnes försäkran, som v. Döbeln fattat sitt beslut och
låtit sina trupper afgå. När sedan den öfverraskande
nyheten om generalens afsättning dit anländt, begrep
Bjömstjema, att en politisk omkastning vore i gömingen, och lade
sin älskade anförares missöde limgt på sinnet. Att verka
någon mildring häri och möjligen få prinsen att ändra
af-sigter, skref han till ’denne ett lågande bref, hvari han
påtager sig den verksamma andel, han haft i ärendet, och
rättfärdigar generalens förhållande, både ur militärisk och
politisk synpunkt. Också till Adlercreutz, hos hvilken
Bjömstjema äfvenledes stod väl, skref han sedermera till
generalens försvar. Karl Johan harmades häftigt öfver dessa
»lexor», och Björnstjemas ädla och frimodiga uppträdande
hade så när kostat äfven honom fängelse, om Adlercreutz
icke lagt sig emellan; nu slapp han med en allvarsam
skrapa och förvisning till Kiigen på en kort tid.* Detta gaf
äfven fursten anledning att misstänka dålig anda hos
brigadens befälhafvare, helst denne, likasom fördelningschefen
sjelf, ei synes hafva velat lyssna till höga befallningen
angående hjelptruppemas snara återgång — en sak, hvarför v.
Döbeln dock redligt åtagit sig ensam skulden — och att af
Lagerbring forska härom ; men denne försäkrade, att Boije
alls inte blandade sig i politiken, hvilket Lagerbring ock
för egen del bedyrade; Boije vore den mest lojale och
un-dergime undersåte. Björns^erna åter (berättar v. Schinkel)
erkände sitt fel, blef tillbakakallad och bemöttes sederméra
om möiligt med ännu mera godhet än tillförne af
kronprinsen. Denna skonsamhet hämöt så väl af den ädla
bevekel-segrund, som förestafvat Bjömstjernas handlingssätt, som
* v. Schinkel säger: »Då kronprinsen läste detta bref och kom till
det ställe, som sknlle bevisa, att åtgärden var politiskt rigtig, kastade
han med hånlöje och ovilja ifrån sig brefvet- J>Ces polissons pretendent
me donner des leçons de politique, c’est par trop impertinente Uttrycket
fäldes af prinsen inför en vid tillfället närvarande officer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
