- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
124

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af de höfviska ordalag, hvari han tillstod sin förvillelse,
hvilken således lika fort förläts och glömdes.■

Men till Hamburgssaken omedelbart hörde icke
Ad-lercreutz’ väns, öfversten, baron C. H. Anckarsvärds
uppträde med kronprinsen i början af Juli. Bet var snarare
en efterdyning af misstroendet till 1812 års politik, eller
farhågan, att aen skulle misslyckas, som dervia,jemte
mannens egendomliga lynne, framstod. Sinnena hade kommit
i oro, vissa betänkligheter, i anledning af vår allt jemt
obestämda hållning i den pågående stora striden, blirvit
uppväckta, hvilka måste gifva sig luft. Detta var den sista
öppna stridighet, Karl Johan hade med någon af sina
fålt-öfverstar, rörande politiken. Efter baronens bestraflhing
och härens sättande i verksam rörelse hördes ingen
gensä-gelse mer. Men besynnerligt blir, att just Anckarsvärd,
som hört till det parti, hmket syftat åt Norges förening
och genast inledt kronprinsen på denna väg, här skulle
plötsligt ihågkomma Finland och förarga sig åt ett förbund
med Ryssland, den magt, som jemte England, och numera
äfven Preussen, tillförsäkrade oss denna ersättning för det
ständigt saknade. Han tyckes hafva påyrkat ett omedelbart
och från svenska gränsen rigtadt anfall mot våra grannar;
meningen med hans politik (i hans ryktbara bref af d. 4
Juli) är dock otydligt angifven, likasom sättet att utföra
den samma troligen var föga klart fattadt. I alla fall var
hans påminnelse nu för sen, otida och opassande; säkert
egde Anckarsvärd hvarken förtroende om Karl Johans
planer, ej heller förmådde han då genomskåda dem bättre än
någon annan för att kunna kritisera och döma. —
G-emen-sam olycka närmade sedermera v. Döbeln till Anckarsvärd;
men arten af deras grämelse, liksom ock vidden deraf, blef
helt olika, såsom deras karakterer voro stämplade.
Förfarandet med Anckarsvärd, som äfven blef hemskickad under
bevakning, var den enda bland dess bestraffningar, hvilken
medförde några vigtigare följder — genom mannens egna
sinnelag; den blef lång tid härefter källan till mycket
obehag för Karl Johan och hans efterträdare. Af Anckarsvärds
oförsonliga hätskhet oroades ännu den åldrige
hjeltekonun-gens lefhadsafton, och hans outtröttliga, långvariga
bemödanden hafva haft inflytande på vårt folks anda och
sam-häUsinrättningar, — om till dess båtnad eller skada, det
skall nog framtiden och historien afgöra.

I motsats mot Anckarsvärd, hade Bjömstjema åter hvst
farhågan, att kronprinsen stode i begrepp att ombyta
förbund. Detta framlyser tydligt ur hans bref, af hvilka här
meddelas:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free