- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
130

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dragit sig till baka ända till Wismar. Kronprinsen har
tydligt förklarat sig ieke förr skola taga del i operationerna,
än de förbundna magterna, i enlighet med föregående
traktater, stält till hans förfogande en armé af 1)0,000 man.
Men utur alla underhandlingar med kronprinsen, liksom af
hans trupprörelser, framlysa tydligt en ond vilja och ett
ganska ondderligt beteende. Man har, efter min mening,
litet eller alls intet att räkna på honom. Han synes vilja
afbida tilldragelserna mellan Oder och Elbe, och derför hafva
antagit .ett rent passivt system.»

Grefve Munster, engelsk-hannoversk minister skrifver d. 6
Juni: »Min tro på Sverige har för tillfället lidit en hård
stöt genom Hamburgs fall. Hvad man också må anföra
om militäriska afseenden, för att urskulda detta
förskräckliga fall, mig synas följderna — afskärandet af vår
förbindelse med England, qväfvandet af den upplågande
fosterlandskänslan, den genom Hamburgs fall möilig vordna
föreningen af danska magten med den fransyska,
penningetill-gångarna, som Bonaparte finner — vara så vigtiga, att
man bort våga mycket för att undvika detta slag.
Danskar-ne hade man ju kunnat hålla i tygel genom hotelsen att
skjuta Altona i brand.»

Baron Stein, först preussisk statsminister, sedan
landsflyktig till Ryssland genom Napoleons tillställning, nu den
imgaste och väldigaste förkämpen för befrielseverket,
skrifver d. 29 Juni: • »Hamburgs förlust är evigt att beklaga,
och kronprinsen kan aldrig rättfärdiga sig, att, inför sina
ögon, mea en disponibel kngsmagt af åtminstone 34—35,000
man, hafva ingenting ¿ort för denna i allt
hänseende så vigtiga punkt. Hvarför har han åsidosatt detta?
Det kan man ej en gång förmoda eller gissa till.
Militäriska grunder äro inga för handen; ville han tör hända
åstadkomma brytningen med Danmark? Hans
handlingssätt har förstärkt misstanken om trolöshet emot honom, i
synnerhet i Österrike, ökat förevändningarna derstädes till att
draga ut på tiden.»

Thiomton, engelskt sändebud, som åtföljde kronprinsen,
anför dock till hans ursäkt, den 21 Juni. Hade man
underrättat kronprinsen om afsigten att afsluta vapenhvilan,
så skulle han genom ett raskt framryckande med en
betydlig stridskraft kunnat taga Hamburg, hvilket då genom
vapenstilleståndet blifvit räddadt.*

* Wurm i en afhandling: Bernadotte und die Sendung Dolgorukijs, i
Zeitschrift des Vereins für Hamburgische Geschichte, B. IV, gör följande
slutsats : »Att Bernadotte hade kunnat rädda Hamburg, betviflar ingen;
men har han då velat rädda det? Åfven befrielsekrigens nyaste
historieskrivare, Beitzke, kommer till det omdöme:» Bernadotte har med filt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free