Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. Döbeln fånge på Vaxholms fästning. Hans
frlgifvande. v. Döbelns sista lefnadsår
och död.
Emellertid hade v. Döbeln strax efter det, att hans sak
afgjorts, blifvit hemsänd till Sverige under bevakning. Vid
afresan lät kronprinsen dock, genom baron Fredr.
Kidder-stolpe, förklara honom, att, hvad som än dem emellan
förefallit, skulle likväl ingenting i verlden förmå minska den
stora aktning, han hyste för generalens militära förmåga
och fosterländska sinnelag; han hade af omständigheterna
nödsakats till detta steg mot honom. Ordalagen af
benåd-ningen syfta ock åt samma tänkesätt och borde något
mildra v. Döbelns sorg. Hans fall hade i Sverige väckt
ofantlig uppmärksamhet, och den öfverraskande nyheten om
hans arresterande i Stralsund kom den gamle konungen,
som noga kände honom, att utropa: »Jag tycker mig se
v. Döbeln och höra honom.» Vid skjutsombytena trängdes
folk att få se den ryktbare krigsmannen. Vid ett såaant
tillfälle yttrade han: »Ja, här sen I, godt folk, nu en
be-fälhafvare, som fängslats, för det han slagit Sveriges
fiender; och nyss sågen I en hemskickad på samma sätt,* för
det han ej velat slå rikets vänner,» När bevakande
officern, baron Koskull, stundom visade sig otålig öfver
dröjsmålet med hästar, stillade honom v. Döbeln med att högt
säga: »Det gör ingenting, det är ej så brådt om! Jag
kommer ändå tids nog till Vaxholm.» Det var visst i
Stockholm, dit generalen ankom d. 24 Juni, som kärleken
till kronprinsen (så vida icke ett tanklöst fjesk tillstält
ofoget) framkallade hotande vttringar af ovilia från
folkhopens sida mot den i onåd rallne, nvars fel fett en falsk
uttydning, såsom hade det bestått i afvoghet eller
uppstudsighet, samt åstadkommit skada för arméns ställning. Detta
hot tillbakavisades med några träffande ord och en
föraktfull åtbörd af generalen, i hvilkens sinne dennå erfarenhet
lemnade några spår en tid "
samt ådagalade nödvändigheten af att utgifva pommerska
general-krigsrättens protokoll. Må hända har nämda
oväsen egt rum, när han den 25 skulle i en täckt slup afföras
till fästningen, då han kanske äfven till svar på tal —
fordrade, att farkosten borde föra flagg, hans embetsställning
likmätigt. Hvarmed han troligen då ville påminna om,
det han vore bibehållen vid tjenst och öfriga värdigheter,
genom kronprinsens utslag, som dertill syftade åt »de stora
* Peyron.
uttryck mot allmänheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
