- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
133

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjenster, han gjort sitt fädernesland, och de ärofulla sår, han
erhållit under dess försvarande på ärans fält,» samt att
hans fel således icke varit ett brott i vanlig mening. Men
öfverståthållaren, grefve C. Mörner, genmälte vid denna
besynnerliga fordran, att, som generalen utan välja och
under vakt skickades till fästning, kunde sådan ära ej
beviljas. Ett annat prof på sin förstämning och egenhet,
hvil-ket nästan ser ut som ömhet om tjensteåligganden, gaf
generalen i hufvudstaden. Här hade man af välmening
uppdragit hans bevakande åt kornetten Konrad v. Döbeln,
majorens broder, och då denne ingått i inre rummet och
begynt tala till sin annars välvillige, nu af dystra tankar
plågade onkel, jagades han ut med de orden: »Vet Ni
iJ den, som gör vakt, icke får samqväma med sin

På Vaxholm blef hans lidande än värre; der skulle
hans själsstyrka rigtigt pröfvas. Han hölls de första
månaderna temligen strängt, inhyst i en trång, mörk bostad, och
måste umbära många små, i ensligheten värderika
beqväm-ligheter. Ingen tordes besöka eller skrifva till den ai onåd
träffade. Härifrån gjorde dock damerna ett vackert
undantag; med könets medlidsamma känslighet skyndade de
att i talrika bref uttiycka sitt deltagande för hans
olyckliga belägenhet och bringa lindring deri. »Ett deras
tröstande ord meddelar hugsvalelse för en hel dag.» De
manade honom till lugn och förtröstan och sammanstämde
här-utinnan med Vrede, hvilken besvor honom att ha tålamod
och tand för tunga, så vore något synnerligt ej ännu
förlo-radt. Men hundra oförsigtiga utlåtelser, sagda af generalen
på resan; berättades i landsorterna och kommo följaktligen
fram; de voro ej genaste vägen att förkorta ett fängelse,
menade Vrede. Men denne gode vän, hos hvilken på Fo-

felsta han hade sin son, på hvilkens stora erfarenhet och
lara uppfattning han kunde lita lika mycket, som på hans
upprigtighet, samt med damerna underhöll hanen limg
bref-vexling; en post fick han bref från tre fruar, hvilkas
sammanlagda ålder utgjorde »253 solår.» Jemte nämda
sysselsättning förkortade läsning mestadels hans långa stunder.

En oförmodad bekantskap och påhelsning fick han i
böijan af Augusti af baron Anckarsvärd, som äfven
hem-sändts från hären att hållas under bevakning på sitt gods.
Fartyget, som öfverförde baronen och, förmodligen
emedan det gick med aflöning till armén, benämdes
»Slantbrig-gen>, hade i förbifarten lagt till vid Vaxholm; och dermed
gafs tillfälle för de båda fångame att råkas. Ett likadant
öde, att vid ett så betydelsefullt tidskifte blifva
»burfog-lar», hade närmat dem till hvar andra; den lika djupa grä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free