- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
134

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

melsen deröfver blef sedan en rikt flödande källa till bittra
utgjutelser, hvaraf de flitigt i bref iskänkte åt hvar
andra, såsom hade dessa beskärmelser öfver menniskors
hårda beteende i någon mån lättat deras svårmodiga
hjer-tan. Anekarsvärd synes med sin harm hafva å nyo
uppväckt bitterheten i v. Döbelns sinne, som höll på att lägga
sig, eller stegrat den, öfverbjudande honom i otalighet.
vrede, åt hvilken v. Döbeln meddelat något af Anckarsvärds
bref, tyckte åtminstone mycken skilnad förefinnas på
deras förargelse. Han fann (d. 29 Aug), att Anckarsvärds
skrifvelse »bar stämpel af ett helt annat slags humör, än det,
jag understundom ninnit i min generals bref, der endast
svedan af den egna olyckan skärper stylen . . . Hvarfogel
sjunger efter sin näbb, och när han kläms, så skriker han,
det är naturligt; men han bör dock blott skrika öfver det,
som klämmer.» För den, som uppmärksamt genomgår
beg-ges bref, framstår nogsamt denna olikhet i känsloflödet,
huru häftigt v. Döbelns än är. Och dock hade baronen på
långt när icke så mycket att klaga öfver, som generalen,
hvars fall var svårare; Anekarsvärd var dessutom ung,
förmögen, njöt af större frihet och beqvämlighet i sitt hem
och hos en älsklig maka, medan v. Döbeln med sin
bräckliga kropp hölls afspärrad inom kalla murar och galler. I
en punkt voro de af skiljaktig mening: i afseende på
Ad-lercreutz, den v. Döbeln nödvändigt ville tro vara falsk och
af-yogt sinnad mot sig samt vållande till det missöde, han lidit.
Öfver hufvud synes han ännu icke fått tydligt begrepp om
orsaken till detta, så besynnerligt måtte det ha förekommit
honom. Ty i de obehagligheter, han rönt, och i dem, han
här led, spanar han tillställningar af personlig ovänskap
och skrifver dem på sådan räkning. Förgäfves nade redan
Vrede sökt taga honom ur denna villfarelse; d. 23 Juli ger
han honom en föreställning, hvaraf vi blott taga följande
del: »Hr Gen. har mycket skäl att beklaga sig öfver
händelser, så litet förväntade; men jag försäkrar, Hr Gen. har
orätt, då han tror dem föranledda af personlig ovänskap
och af förföljare. Hr Gen. har inga personliga ovänner,
det känner jag; men menniskoma äro i allmänhet mer
svaga, än elaka.»

Men till det inre lidandet kom för v. Döbeln äfven
ohel-sa att kämpa med. Under den vackra årstiden var
tillståndet drägligt, fast än han äfven då kände »gikt och frossa i
faggorna» och qvaldes af, att man nekade honom fa litet
beqvämligare, större utrymme, egen matlagning o. d. När
den kulna tiden inbröt, angrepos krafter och lynne svårt.
D. 4 Oktober beskrifverhan sin belägenhet sålunda: »Min
helsa är och blir i grund förstörd af storm, köld, drag och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free