- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
136

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var i generalstaben, att framställa den åstundan, att
som frivillig för sin grad p& egen bekostnad få resa ut och göra.
kriget aniingen i svenska bären eller i de förbundnes härar,
med helig förbindelse att, om han öfverlefde, äfven sop
sårad krympling, på egen bekostnad inställa sig på fästningen
igen för att der afsitta den återstående fängelsetiden.
Ärendet frambars rigtigt till Adlercreutz, som förklarade sig
benägen för saken och gaf goda råd, huru generalen«;«//borde
skrifva i värdiga ordalag till prinsen, hos hvilken
Adlercreutz emellertid skulle höra sig för. Samma dag, d. 12
Oktober, som v. Döbeln bekommit denna underrättelse från ma-

i’or Döbeln, hvilken besvor honom att fblja den gifna
yin-:en, sände han denne en förbindelse i ofvan sagda syftning,
att låta lägga inför kronprinsens ögon, och skickade för
säkerhets skula, i bref till general-intendenten Billberg, 8
dagar derefter en fransysk öfversättning af handlingen till
samme slägting. Men denne hade nu fallit vid Leipzig, så
att Billberg återsände hans bref. Lyckligtvis hade v.
Dö-belns första skrifvelse icke anländt förr än efter slaget,
hvarför Björnstjema, som igenkänt generalens sigill och
anat något vigtigt innehåll, brutit brefvet och fonnit
generalens vackra anbud. Han öfverlemnade handlingen i
öfversättning till kronprinsen, hvilken äfven djupt rördes af
ett sådant ridderligt tänkesätt och genast saref till
konungen om generalens befriande. Den mgnesamma nyheten
härom erhöll v. Döbeln först d. 2 December från Björnstjerna.
Sedermera underrättade Adlercreutz honom äfven om den
lyckliga vändningen i hans öde, men sade sig hafva varit den, som
framburit ärendet för kronprinsen ocn sålunda föranledt
hans frigifning. Denna uppgift gaf åtskilligt att betänka,
och v. Döbeln drog sanningsenligheten deraf i tvifvelsmål,
helst han, besynnerligt nog, oaktadt alla bref icke ännu
fick höra någon verkan af bemedlingen, från vederbörande
i Stockholm. Ett rykte utkom i hufvudstaden, att han vore
fri, men sutte qvar af sturskhet. Detta förmådde honom
att låta kommendanten taga en afskrift af Bjömstjemas
bref och sända den till general Mömer. Då ändtligen
utkom d. 21 December befallning att gifva honom lös ocn gifva
honom värjan åter. Han hade redan dessförinnan lagat sig
till afresa och påförhand uppsatttacksägelse brefven till
kungen och kronprinsen. Men just nu utbröt sjukdomen, så att han
blef sängliggande, hvarför han, att undvika misstydning,
insände läkarens bevis, att han ännu nödgades bebo kronans
fängelserum. Först fram i Januari kunde han lemna
fästningen’ och fara till Stockholm. Sålunda fick han ej äta
julgröten till sammans med sin son på Fogelsta, till
hvil-Ken glädje exc. Wrede inbjudit honom under förmenande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free