- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
140

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

le résultat!!! Le temps qni me restera à vivre conservera d’amers
regrets d’avoir innocemment attiré les disgrâces de V. A. E., et de Lmi
témoigner la plus parfaite vénération — estime — et soumission —
avec lesquelles fai l’honneur d’être,

Mgr le Prince de Suède,
de V. A. R. etc.

[Efter afskrift i A. Se Företalet.] G. C. v. Döbeln.

Efter den ledsamma Hamburgs-saken hafva vi om
general v. Döbelns lefverne föga att berätta; det blir mest
enskilda drag, som på något sätt kunna belysa
personligheten. Vi skola också härvid fatta oss kort, då hans
verksamhet ej mera, vid lugnare tider, blef af någon allmännare
betydenhet. Men intill sista stunden torde vi, till och med
i dessa småsaker, igenkänna den märkvärdige mannens
egendomligheter.

Ir 1814 tillbragte generalen mestadels i hufvudstaden.
Han hade för helsans skötande obestämd tjenstledighet att
vistas inom riket. Sitt regementes ekonomi och
befordrings-mål hade han dock sjelf om händer; tvistade med major
v. Kraemer, hvilken, såsom t. f. befälhafvare (öfver dess i
landet qvarstannade ena bataljon), hade tillegnat sig hans
* taffelpengar under den tid, han suttit på fästningen —
hvil-ket tilltag v. Döbeln fann stridande mot kronprinsens dom
d. 9 Juni och fick omsider rättadt. Sitt trägnaste umgänge
hade han nu i sin gamle väns, exc. Stedingks, familj.
Grref-vinnan hade med sin dotter, Lisette, besökt honom på
fästningen vid slutet af Oktober. De hade nemligen träffats,
af ett gemensamt hårdt slag genom major v. Döbelns fall.
Dennes efterlemnade, unga och älskvärda fastmö, som kort
före krigets början förlofvat sig, syntes nu alldeles otröstlig
borttyna af den tärande sorgen; hon tyckte sig till och med
se och samtala med den hädangångne. Generalen, som sjelf
lifiigt gripits af sin ridderlige väns och slägtings frånfälle,
sökte genom det ömmaste deltagande mildra smärtan hos
hans trolofvade; han var outtröttlig i bemödanden, i påhitt,
för att sysselsätta hennes tankar och skingra saknadens
hågkomst, och tycktes verkligen med sin rika erfarenhet om
menniskohjertat, med sin förslagsamhet, något ha lyckats.

Major E. Gr. W. v. Döbeln var ock värdig denna lifliga
saknad, denna sköna hågkomst, hvilken delades af alla dem,
som lärt känna honom Hans redliga, högsinnade väsen,
hans käckhet, hurtighet och skicklighet gjorde honom tidigt
värderad och afhåflen som menniska, som officer. Vid 16
års ålder hade han 1805 kommit i tjenst som kornett vid
Lätta Lifdragonerna (sedermera Lifgardet till häst) och
hösten 1808 fått deltaga i kriget i Firnand. Påföljande vinter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:46:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free