- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
141

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var han på Åland anstäld som stabsadjutant hos generalen,
och på våren 1809 i samma egenskap hos grefve
Wacht-meister. Under krigståget till Westerbotten i Augusti
utmärkte han sig via flera tillfällen, synnerligast vid
framträngandet till Djekneboda, då han, sedan befälhafvaren öfver
förtruppernas jägare, kapten Andersson, blifvit sårad, satte
sig i spetsen för de stormande, som efter ett lifligt hand-’
gemäng intogo byn. För detta sitt välförhållande
belönades han med guldmedaljen för tapperhet i fält och vaun
hastig befordran, så att han, knappt hunnen
myndighetsåldern, blef major vid Westgöta-Dams reg:te 1810. Huru han,
som öfveradjutant hos general v. Döbeln i Wismar, kom att
få dela hans grämelse och iråkade onåd för hjelpsändningen
till Hamburg, är förut vidrördt. Derefter bléfnan anstäld
i generalstaben, hos exc. Stedingk, och ådagalade vid de
små, mest rekognosceringsstrider, som Svenskame hade vid
öfra Elbe, en sådan djerfhet och klokhet, att hanutnämdes
till riddare af Svärdsorden; men äretecknet hann han ej
mottaga, ty slaget vid Leipzig mellankom. Den blodiga dagen,
d. 19 Okt., då staden skulle stormas, hade han, af ifrig
åtrå att få deltaga i en större drabbning på ett
verksammare sätt, än att blott rida med befallningar, så enträget
anhållit om ett befäl, att han fick det öfver 4 bataljoner
jägare, hvilka skulle böija det svåra arbetet. Det gälde
att intränga i Grimmaische förstaden, der Preussarne hade
illa tilltygade blifvit tillbakaslagne. Strålande af ungdom
och hänförelse, hade han — en präktig företeelse — ridit
fram, när man nalkades stadsporten, och med ett kort,
vackert tal helsat och lyckönskat truppen till den ärorika
kamp, som förestod. Och då soldateme något studsade vid
den oåtkomlige fiendens täta, mördande skott från murar,
fönster och tak, gick han sjelf i spetsen för Wermlands
jägare, med muntra ord och åtbörder lifvande de sina. Så
störtade man fram genom palisaderingen i porthvalfvet inåt
gatan (i ett »rigtigt helvete», säger Ljunggren). Men här,
bland de först inkomne, träffades han till döds och slutade
så sin förhoppningsrika bana, utan att få höra segerfröjden.
Den, som spått generalen att få stupa i midten af Europa,
tyckes ha tagit miste på personen och menat denne, hans
namne. Hans kropp eftersöktes bland likmassoma och
på-fans omsider naken, blott igenkänlig af kontrollstämpeln på
en afbruten silfversporre, som satt å ena stöfveln, hvilken
plundrarne ej förmått afdraga. Han blef begrafven på
slag-xältet med all högtidlighet i närvaro af exc. Stedingk och
många andra sörjande vänner. Men 40 år derefter sökte i
Leipzig grefvinnan Bjömstjerna, den fallnes forna
trolof-vade, förgäfves i anseende till traktens förändringar att

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free