- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
142

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finna reda på stället, der lians stoft hvilar; hon ville låta
resa en grafsten åt sin fallne brudgum. Prins Oskar, hos
hvilken maioren varit kavaljer sedan 1811 och som höll
honom mycket kär, lät efter sin ritning uppföra en
minnesvård åt honom i parken vid Karlberg, hvars kadettskola
han genomgått.

I slutet af Juli finna vi v. Döbeln i Kristianstad. Hans
regrtes ena bataljon var åt Norge. Han förordade sin käcke
vapenbroder, major Gr. Uggla, »denne blesserade,
förtjenst-fulle officer, som i rikets tjenst offrat förmögenhet och helsa»,
till kommendantsbeställningen derstädes, helst han alltid
tjenat vid artilleriet. Derest denna syssla unnades någon
annan, bönföll han om hans utnämnande till intendent i
Skåne efter öfverste v. Coch, eller till öfverj
ägmästare-be-beställningen i Bleking efter frih. Tilas; ty hans helsa och
ålder tilläte honom ej mera uthärda ett fälttågs
besvärligheter. Svenskarne drogo nemligen nu åt vester, att uttaga
belöningen för sitt uppträdande i verldsstriden. Sjelf er*
nade sig generalen till högqvarteret vid gränsen och tyckes
blott arvaktat en formlig befallning att inställa sig. Denna
dröjde dock; kanske ansåg Karl Johan fälttåget skola bli
koH, eller ville han ogema flytta någon af de redan
utnäm-de befälhafvarne från dess post; kanske låg någons
afvog-het, fast icke furstens, generalen i vägen. Omsider synes
han fått kallelsen, må hända efter general Gahns olycka
och den till följe deraf uppgjorda, nya och omständligare
krigsplanen. Han skall haiva varit utsedd till ett mycket
stort befäl»; afreste också genast mot slutet af Augusti.
Men, hunnen till en gästgifvaregård vid gränsen, möttes
han af sin gamle väns, öfverste Gyllenhaals, son, sin förre
adjutant, kapten Karl Gyllenhaai, som erhållit det lyckliga
uppdraget att bära bud om öfverenskommelsen i Moss. Här
blef ett mycket sorglustigt uppträde vid v. Döbelns
förtvil-lari att åter hafva gått miste om ett ärorikt fälttåg. Han
sprang fram och till baka vid åkdonet, med qvicka ordalag och
lifliga åtbörder uttryckande sin smärta, klagande sina
missöden för Gyllenhaai, om hvilken han slutligen yttrade:
»Den tusan skall alltid ha lycka; hon sparkar honom jemt
i ändan; han har fått sitt skott i nacken (Gyllenhaai var
der lindrigt sårad); men mig går det ständigt emot, jag har
fått min kula här framtill». — Han for då att i vestra
orterna träffa slägtingar och bekanta, dem han ej sett sedan
flyttningen till Finland. På återvägen besöktes äfven
Fo-gelstai September, der han, som aldrig kunde vara sysslolös,
roade sig med att utan bok, med största lätthet lära sin
son och unge Fabian Wrede vissa delar af den praktiska
geometrien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free