- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
144

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ver dem och Tedan vi Frankrike skilts missnöjd från deras
herskare. nCette cohue ingraie „qufon appelle la coalition", är
ett hans ord från denna tid. Öfvermoaige efter Napoleons
fall, intogos de sedermera af allahanda återgångsplaner,
hvilka bragte folkslagens frihet och sjelfständighet i fara
igen och hotade med ett tillstånd, som var föga bättre än
det, hvarur de nyss med sådan ansträngning kämpat sig
lösa. En allmän åtrå, vanlig vid slika omslag, att
återförsätta sakerna, särdeles i de svagare rikena, i det skick,
de haft före franska revolutionen och de hvälfningar, denna
föranledt, spordes tydligt. Det var fara värdt, att detta
begär till att få allt i Europa, så vidt möjligt var,
åter-stäldt på gamla foten, hvilket nu öppet uttalades, skulle
göra sina försök äfven med Sverige, der en herskareslägt
grundats, som var utgången från det förhatliga nya
Frankrike. Vid den nu började kongressen i Wien hade röster
t. o. m. i denna syftning vågat låta sig höra. Och den
olycklige kungen af Danmark reste dit, för att söka väcka
medlidande öfver sina förluster och erhålla någon mildring
i sitt lands hårda öde ; han skulle verkligen sedermera
vunnit tre af stormagterna på sin sida. Den ende bland desse
stormägtige furstar, som blef sina förbindelser trogen och
här icke ville lyssna till något af dessa andraganaen mot
Sverige, utan tillbakavisade dem, var Alexander, som väl
bäst insåg, hvad man hade kronprinsen att tacka för. Detta
kejsarens vackra beteende samt magternas oenighet vid
segerbytets utskiftning, och slutligen Napoleons plötsliga
återkomst från Elba vållade, att slika försök vid kongressen ej
fingo något starkare fäste. Men detta förhållande från de
utländska magternas sida och vår ställning till dem fingo,
efter vår förmening, en afgörande inflytelse på norska
sakerna ; inan nödgades uppgöra föreningen så fort och
fredligt, som möjligen ske kunde, eller så, att den snarare
fick ett utseende af fri öfverenskommelse de begge folken
emellan, än ett underkufvande, och detta innan de
förbundne hunnit att få sina angelägenheter, särdeles med
Frankrike, fullt afslutade. Ty hade med saken dragits på
tiden och magterna fått tillfälle att blanda sig deri, samt
ärendet sålunda kommit att behandlas vid kongressen, så
skulle mycket buller och oreda, många svårigheter
sannolikt uppstått, till förbittring och men för nordens länge
mattade folk.

Visserligen gåfvos väl de, fast ej många, hvilka
insågo, huru ytligt föreningen blifvit verkstäld samt
vansk-ligneten af att dädanefter genomföra henne i enlighet med
det stora syftemålet. Men, som sagdt är, omständigheterna
tvungo till underhandlingarnas snara afslutande, folken be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free