- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
145

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höfde och trängtade efter fred och ro för att kunna bota
sina känbara skador. Hufvudsaken, anslutningen, var dock
vunnen och medgifven från alla håll; den närmare
föreningen utgjorde en af båda sidorna uttryckligt antagen
grundsats, påpekad såsom det mål, på hvars uppnående folken
hädanefter skulle arbeta, på fredlig väg, då nennes
ordentliga genomförande för tillfallet, genom ställningen och
sinnenas uppblossning, hindrades. En i historiens häfder okänd
och ny Utväg, den fredliga, eller öfvertygelsens och
frivillig-hetens, skulle hädanefter försökas, till att sammanknyta två
visserligen innerligt närslägtade, men hittills politiskt åtskilda
och ofta fiendtligt mot hvar andra stälda folk. Man borde få

i>röfva, om gemensamhet i stora intressen, om lika
natur-ynnen, språk, seder, lefnadssätt, religion, samma kärlek
till ädel frihet och medborgerlig ordning, som jemte
upplysningen bilda vilkoren för samhällens styrka och välfärd,
icke skulle kunna förmå, hvad en öfverlägsen våldsmagt
annars brukat genomdrifva. Men Svenskame litade för
framtiden på Karl Johans lyckliga sti erna, den de sågo städse
stråla i stigande glans. Han sjelf tröstade väl ock derpå,
samt hoppades, att med välgerningar och sitt milda, kloka
beteende kunna småningom vinna ett folk, som må hända
endast af omkastningens plötslighet och af okunnighet, om
hvad dess verkliga frid tillhörde, nu visat sig så
gensträf-vigt.

Vid föreningens afslutande spordes i Sverige ej annat
än fröjd öfver denna oförgätliga, för nordens framtid så
afgörande tilldragelse. Wredes efterföljande ord tolka
säkert i sin innehållsrika korthet alla Svenskars känslor vid
detta tillfälle. »Hundra års olyckor och förnedring, säger
han, försvinna som en elak dröm; nu hafva vi ånyoblimt
en nation.» Och då för tiden hyste man likväl icke den
ringaste aning om det vidsträcktare inflytande på
europeiska statsförhåflandena, som skickelsen synes hafva naft i syfte
med denna plötsliga omkastning. Sverige hade ändtligen
återtagit sin förra betydenhet bland de skandinaviska
folken, blifvit den hufvudmagt, som Danmark genom sitt läge
och sina invecklade omständigheter förbjudits att
längre utgöra. Men på våra Skandinavers endrägt, klokhét
och mannamod kommer det hädanefter att bero, om de tre
brödrafolken skola lyckas att sammansluta sig och framgå
mägtiga igen, på en större bana ingripande i
verldshändel-sema, sedan de allt för länge stört och mattat hvar andra
inbördes till gemensam i emmer och förderf. En sådan hög
uppgift synes nu vara dem förelagd i en nära framtid, oen
den har fcarl Johans statskonst beredt; med sitt personliga

Döbeln. Del. IV. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free