- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
146

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppträdande lade han grunden till trygghet och frihet och
fria på den skandinaviska halfön.

I Sept. 1814 har general v. Döbeln gifvit oss att
anteckna ett prof på egenhet. Han hade sett många af arméns
högre herrar återvända prydda med ståtliga ryska ordnar,
oaktadt de kanske mindre än han blottstält sig för att
komma våra då varande vänner och vapenbröder till hjelp.
Det spordes äfven, att andra, klingande belöningar skulle
tillfalla arméns befal för tyska f&lttåget. Han tog sig då
dristigheten att från Stockholm tillskrifva kronprinsen och
helt tvärt anhålla om att få något ryskt hederstecken, samt —
hvad som väl utgjorde hurvudsaken — att prinsen ville
77 enligt nådigt löften söka från kejsar Alexander skaffa
generalen någon belöning, för det nan bisprungit de ryska
be-falhafvarne i Hamburg, hvilket vållat hans olycka. Han
önskade sig en ersättning, helst i jordagods, för de stora
förluster, han genom Finlands borttagande lidit, och hvilka
han anslog tifl 4,000 r:dr om året. Det skulle smickrat
hans egenhet, att kunna vinna denna utmärkelse; ty ett
sådant tecken hade tillkännagifvit en ernådd upprättelse och
dertill antydt ännu en af de många besynnerliga skickelser,
som fallit på hans lefnads lott. Denna generalens begäran
är icke det minst underliga härvid: att nu vilja få
utmärkelse för ett steg, som skarpt tadlats och bestraffats af
kronprinsen, och tor hvilket han nyss så när fått bötamed
lifvet. Denna, lindrigast sagdt, tilltagsna anhållan, med den
ironi han kundé uttrycka, lär dock ej hafva blifvit onådigt
upptagen af Karl Johans riddarsinne. Han kände numera
sm man och hans känslors lifliga obundenhet och log
troligen blott åt dessa en gammal oförskräckt krigares
oför-stälda anspråk och naturliga åtrå att söka sin äreräddning.
Enligt det åberopade löftet måtte Karl Johan med sitt
försonliga lynne redan återskänkt v. Döbeln sin gunst, då han
sport generalens vackra önskan att från fästningen få som
frivillig gå ut i kriget; och efter segrame och freden, som
så lyckosamt afgjort fäderneslandets stora fråga, borde ju
furstens hjerta vara böj dt för nåd och bevågenhet mot
för-tjenta vapenbröder. Af dessa gynnande omständigheter
hade nu v. Döbeln fintligt sökt att draga fördel. Hans
egenhet ernådde dock icke sin eftertraktade tillfredsställelse;
han undslapp derigenom att bära på ryska belöningar. Men
1815 unnades honom, i likhet med arméns öfrigé
befälhaf-vare, en liten s. k. pommersk domaine, d. v. s. ett
penningbelopp af två eller tre tusen r:dr från de afträdda krono-

fodsen i Pommern, som först varit bestämd åt Björnstjerna,
vilken nu godtgjordes från ett annat håll. Denna
uppmärksamhet mot v. Döbeln, hvilkens tyska fälttåg tagit ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free