- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
147

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sä snabbt slut, emedan han »marcherat litet för fort», fick
i dennes ögon sitt värde, då hon innebar ett visst
erkännande af hans personliga egenskaper och antydde, att det
förflutna skulle vara glömdt. Det lilla ynnestbeviset blef
derigenom ett bland de många ädla drag, som spörjas efter
Karl Johan.

Nyssnämda år tilläts v. Döbeln att äfven tillbringa i
hnfvudstaden, der han dock ifrigt lade hand vid sitt
regementes angelägenheter. Det skulle, från att hafva varit
extra roteradt, bli ett stadigvarande, och* lönerna skulle
förbättras. Just som detta forehades, blef han flyttad
deri-från; d. 6 Febr. 1816 utnämdes han* till ständig ordförande
i krigshofrätten. Efterträdare vid norra skånska
infanteriregementet blef hans närmaste man, baron F. E. Wrede.
Längtan’ att få vistas nära sin son, som genomgick
Karlbergs skola, hade gjort denna förflyttning kärkommen för
generalen. Han skall nafva haft att välja mellan nämda
ordförandeskap och chefsembetet vid Svea garde, hvarmed
egenskapen af general af infanteriet borde följt. Men antingen
hade Jian märkt, att mangema unnade en annan den senare
platsen, eller han föredrog en lugnare och mer oberoende
ställning framför den lysande men bråkiga, helst han var
öfvertygad om, att intet krig mer »inom 20 år i Europa»
eller under hans lifstid stode att vänta; allt nog, han antydde,
att han vore »för gammal att springa i hoftrappoma».
(Enligt en annan sägen skall han svarat Karl 13 detta, när kungen
1810 erbjöd honom, som då gick utan tjenst, någon
anställning vid hofvet.) Till lönanslogs åt honom
öfversteindel-ningen vid Helsinge reg:te, Mårdnäs, hvilket han hade
ut-arrenderadt. Denna inkomst, som steg till nästan 4,500
r:dr b:co, och ersättningen för finska ackordssumman, hvilken
ändtligen utfallit, jemte insparda Mttraktamenter, gjorde,
att hans förmögenhetsvilkor vid denna tid begynte blifva
temligen goda. Det var han, som så bedref, att
krigshofrätten erhöll stadigvarande ledamöter i stället för, att de
förut inkommenderades till 3 månaders ijenstgöring, hvilket
medfört många olägenheter för denna vigtiga inrättning,
dem han påpekat i sina betänkanden till kronprinsen.
Domstolen hade dessa år träget arbete; 1817 blefvo 487 arméns
och 102 flottans, tillhopa 589 mål afdömda; 1818 åter 416
vid armén, 92 vid flottorna och 11 gemensamma för båda,
eller inalles 519. Hans noggranna kännedom om lagar och
krigsförfattningar, liksom nans snabba, skarpa blick att
kunna se in uti sakers sammanhang, kommo här väl till
pass, och hans menniskokärlek och biDighetskänsla voro
alltid i rörelse, der mildrande omständigheter kunde åberopas
mot lagens stränghet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free