- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
148

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så lyckades det 1818 att rädda lifvet åt en artillerist,
som, eljest braf karl,*Hade burit hand ]jå sin kompanichef.
TTftn hade slagit denne med en näsduk, i hviiken någonting
hårdt varit iiuindadt, emedan kaptenen skinnat eller
förför-delat honom. Dödsdom måste naturligtvis fällas, ehuru
ynglingens öde gick v. Döbeln djupt till hjertat. Han
föreslog först officern, att denne sjelf skulle taga något steg
till att få straffet mildradt, helst hans uppförande äfven
varit tadelvärdt; men denne nekade i sin förbittring att
göra det. v. Döbeln talade sedan vid general-adjutanten
för armén derom, som åter, ehuru en ädel man, ansåg sig
icke kunna göra något vid ett så groffc brott mot
krigslydnaden, synnerligast som konungen, emedan flera dylika mil
nyss förekommit, förbjudit att tala om nåd vid aetta
tillfälle, utan ville injaga en varnande, helsosam skräck.
Grenera-len måste då fara upp till slottet att bönfalla. Karl Johan
tillsade honom genast att icke röra vid detta ämne;
subor-dinationen skulle för mycket lida, om lagens stränghet jemt
mildrades vid sådana tilltag. Men v. Döbeln lät ej lysta
sig, utan talade, tills tårar trängde ur ögonen både på
honom och kungen, hviiken, rörd af detta varma språk,
omfamnade generalen och benådade karlen från lifsstraff.

När krigsbefälet 1817 församlades, var v. Döbeln
medlem deri och gjorde alltid sina på den rikaste erfarenhet
stödda åsigter gällande, såsom skönjas kan af dess
protokoll. Vid Karl 13:s sotsäng vakade han träget,* ocn när
generaleme efterskickats, att, till erhållande af ett minne
efter den aflidne, dela hans pipor, valde v. Döbeln den,
som han sett kungen. bruka i hvardagslag, den simplaste.
Han hyste mycken aktning för denne monark, som varit
tapper mot Ryssen, och sade om honom: »det var en klok
karl».

Vid påföljande riksdag ifrade v. Döbeln mot vidare
anslag till kanalverket; han visade, huru detta, hvars förslag och
räkningar han noga granskat, med dålig förvaltning till
delarna och ett illa anlagdt diskontväsen tm stöd, hade bragt
rikets finanser på obestånd och alldeles förderfvat
penning-ställningen. Byggnaden af Gröta kanal blef verkligen ett
vågsamt företag att så strax genomdrifva efter de många
årens krigsansträngningar och nöd, och måste medföra svåra
efterkännmgar. Till all lycka kom dock sedermera
ångkraften och gaf åt detta våra fattiga fäders storverk först
någon rigtig betydenhet, hvarom kanalens kraftfulle ska-

* Når konungen ytterst skröplig och vanmägtig flyttades i en liten
tältsäng, sade han till v- Döbeln: »Här ser ni nu den kungliga grann*
läten.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free