- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
149

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pare icke ens kunnat drömma, när han vid århundradets
böljan efter gammal ledning utstakade «in jättelika plan.

Karl Johan omhuldade numera v. DQbeln med mycken
bevågenhet, ville ofta se och samtala med generalen om de
förflutna krigen och annat, gjorde honom små skänker,
såsom af sin och prinsames byster, arbetade af professor
Byström, samt af porfyrvaser. Samma år hade han
god-hetsfullt lofvat att, så snart hertig Oskar finge egen stab,

Îjeneralens son skulle blifva förste oraonnance-officeren deri, ett
öfte, som sedan ej kunde uppfyllas, emedan unge v. Döbeln
då vistades utrikes. Denne sons bildning och uppfostran
sysselsatte fadren särdeles. Han hade låtit honom vid
Lif-regem:ts Grenadierer passera graderna till underlöjtnant;
sedan skedde det samma vid Lifgardet till häst, dit han
ock flyttades. Meningen var äfven, att han skulle på
grosshandlaren Sederholms kontor först lära sig räkenskapsföring,
för att kunna sköta affärer, och sedan studera ett par år
vid universitetet i Göttingen, så att han skulle hafva en bana
öppen, hvart åt hågen kunde vända sig. *Häraf blef dock
intet; ty det nådiga löftet jemte andra bevekelsegrunder
verkade ändring i föresatsen. Generalen hade fattat
enlif-lig åtrå att ännu en gång återse det sköna Frankrike och
träffa gamla vänner derstädes före sin bortgång ur lifvet,
hvilken han af ofta påkommande sjuklighet öfvertygades
ej länge skola dröja. Han hade hört artilleri- och
ingeniör-läroverket i Metz, en af Napoléons goda skapelser, mycket
berömmas. Två svenska officerare, baron v. Stedmgk och
grefve v. Fersen, söner af hans vänner, studerade der. Han
beslöt således att äfven sätta sin blott 16-årige, men vackert
utbildade son dit, och att sjelf åtfölja honom på resan.

Efter mötenas slut,, a 17 Juni, 1818 stego de om bord
i Stockholm att segla till Antwerpen, hvarvid nyttan af att
få njuta den helsosamma sjöluften äfven togs i beräkning.
Fartyget måste *för storm anlöpa en norsk hamn.. Från
Antwerpen stäldes färden öfver Briissel till Paris, der,
genom hertigens af Richelieu bemedling, tillåtelse erhölls åt
unge v. Döbeln att inträda i nyssnämda läroverk.
Generalen uppvaktade vid hofvet, träffade flera af napoleonska tidens
utmärkte krigare, som beundrade hans synnerligen vackra
blessyr och funno honom hysa goda känslor för Frankrike (des
sentiments bien français). Han åter, hemkommen, berömde
Fransmännen, att de voro mindre lättsinniga och mer
religiösa, än när han såg dem under förra århundradet. Men
sina gamla bekanta träffade han ej ; de hade alla dött eller
blifvit guillotinerade under den »execrabla» revolutionen,
klagade han. Hans älskade prins d’Ahrenberg (La Marek)
bodde nu mestadels i Wien. En annan ungdomsvän, baron

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free