- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
151

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stockholm, dit han anlände d. 15 Okt. Febersjuk och
ut-bråkad efter detta sätt att fördas med en gammal, bräck- .
lig kropp, måste han genast intaga sängen.

Ännu en gång tycktes hans starka lifskraft segra
öf-ver sjukligheten; matt och plågad af många spanska flugor,
begagnade han kryckor hemma, tills han a. 5 Dec. fick fara
ut, då han genast uppvaktade konungen och kronprinsen
att tacka, för det de jemt sändt sina herrar att efterfråga
(hans befinnande. Säkerligen ville han bevista Karl 12:s
minnesfest, om hvilken han skrifvertill sonen: »Den 11 Dec.
skall i Kiddarholmskyrkan firas minnet af kpnungens död
för 100 år sedan. Denna fest är mycket ärorik för vårt
folk, ty Karl 12 var hjeltarnes hjelte och nationens heder,
emedan han besatt en tapperhet och ett mod, som äro
ensamma i sitt slag; det kan ej nekas honom», v. Döbéln
tyckte sig återstäld till sin vanliga helsa och började,
oak-tadt hannade ett års tjenstledighet, att gå upp i hofrätten
igen, i Januari 1819, för att göra något skäl för statens
lilla kaka. Denna helsoglimt synes hafva varit ganska kört;
ty d. 19 Mars skrifver nan till sonen, för hvilken han
annars knapphändigt talar om sitt tillstånd, men desto mer
öfverflödar på kloka råd och ömma förmaningar: »Sedan
min återkomst har jag ständigt varit sjuk; först af frossa,
sedermera af hosta och rötfeber, af sten och rheumatismer.

D. 5 Mars hade jag ett allvarsamt slaganfall och trodde
mig skola dö, ty jag uppgaf flera karafiner blod, och
Traf-venfelt och Döbeln (läkarne) voro ganska uppskrämda
öf-ver min belägenhet. Sedan dess hafva åderlåtningar och
spanska flugor beröfvat mig alla krafter. I dag är andra
dagen som jag lemnat sängen». — Härefter tviflade han
sjelf på sitt vederfående, tog således åter hjertligt farväl
af sonen, under förnyande af sina varma förmaningar. Han
flyttade till Brunkeberg, hade tagit rummen för IV2 år,
men trodde sig ej öfverlefva följande vintem, och än
mindre sommaren 1820, då han skolat taga Mårdnäs under eget
bruk och vistas några månader på detta vackra boställe.
Om siri vän, Wrede, klagar v. Döbeln, att denne
olyckligtvis ständigt vore sjuk; dock hyste v. Döbeln öfvertygelsen,
det han sjelf skulle blifva sin käre fältmarskalks förelöpare
(avantgarde) på den sista färden* Sina saker och aifärer nade
han så noga ordnat, att sonens förmyndare, grefve Ugglas,
ej skulle ia ringaste besvär med dem.

* Exc. Wrede följde honom ock efter, men först 1824. ▼. Döbeln
hade kommit efter Wrede till La Mareks regemente, till Nylands, till
befälet i Norrland, men skalle gå före sin vän till den sista, af görande
stride n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free