- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
158

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan höll till godo med det tarfligaste som framsattes, blott
det var rent och rigtigt tillredt. En afsvuren fiende till
all omständlighet och småagtighet i h\ad som rörde hans
enskilda person, lemnade han sin lilla inre hushållning
mestadels åt fruntimrens skön, på vilkor, att de höllo allt
hederligt och tillräckligt, så att besökande ej finge skäl till
missnöje.

Tul hans trefliga bostad på Önne kom mycket folk,
äf-ven långväga ifrån, och stannade gema qvar hos den
muntre värden, som höll husets enkla håfvor osparda och var
outtömlig i påhitt och tillställningar för att roa välkomna
gäster, hemma och ute, i den vackra trakten. Sedan med
Finlands bortgång nästan allt, hvad han .som skicklig
landt-brukare samlat under de glada åren på Önne, förlorats,
måste han i hufvudstaden lefva indraget, men såg med nöje
vänner komma att språka och bjöd dem alltid qvar till en
tarfiig måltid. Sjelf var han ytterst måttlig i mat och
dryck, önskade se sina gäster väl plägade, men ej
öfverla-stade. Dryckenskap hatade han t. o. m. hos knektar;
begagnade sjelf det förderfliga bränvinet sällan, såsom
under svåra ansträngningar på fälttåg, och då i minsta mått.
För superi, osnygghet, oredlighet och oordning i lefveme
och affarer bar han afsky.* Särdeles på de sistnämda
lytena lämpade han sitt uttryck: »en satans-» eller
»förbannad slarfver», hvilket uttryckte hans högsta förakt. Med
anspelning på dem dref han Fredrik den stores förträfflige
faders sats: god hushållare, god knekt, och sade: god
hushållare (»ordningskarl»), god medborgare och undersåt;
menande likväl mea hushållning ej blott sparsamhet i
af-seende på nödiga utgifter, utan fast mer arbetsamhet och
tidens iakttagande. Förmådde man hålla Svenskame till
sträng ordning, och finge man dem att bortlägga en barbarisk
åtrå efter tomt biefs och öfverfiödig lyx, så skulle de,
trodde han, på bondevis kunna lefva både godt och trefiigt i
sitt ingalunda vanlottade land. Sitt husfolk höll han i god
tukt samt visade mycket deltagande för deras välfärd,
lärde dem att skrifva, uppsättande för pigorna, med sin vackra
handstil, lustiga och passande förskrifter att efterapa, och
kunde vid tillfälle förhöra dem i katekes och gudalära.
Till drängar tog han ofta i Stockholm afsigkomne olyck-

* Hemkommen från Frankrike, hör kapten v. Döbeln, att någon, som
lånat penningar af hans moder, ej ville betala och gifvit henne en
ogil-tig skuldsedel. Han träffar den herren på Norrbro och håller honom
fast, nnder hotelse att kasta honom t strömmen, om han ej lofvade
promt betalning. När denne såg, att inga undanflykter hjelpte, gaf
han löftet, och dagen derpå gick v. Döbeln i uniform upp till honom
slog på värjan och iick pengarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free