- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
162

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spelrum. Det märktes synnerligast efter det »uddiga» 1813,
då missödet träffat honom att se sin bana stängd, iust när
han väntat, att en vacker ända skulle kröna verket. Vi
hafva funnit spår till att, sedan han äfven gått miste om
befäl i norska kriget och sålunda helt och hållet förlorat
sin tid i overksamhet under ett ärorikt skifte, han känt
harmen deröfver så djupt, att han i öfvermåttet af sin
lidelse t. o. m. någon gång farit ut i satiriskt qvicka, men
rätt bittra utfall mot könet, inför hvilket han eljest visat
sig så artig och blid. Han lade det då, på gamla
ungkarlars vanliga sätt, till last, hvad han sjelf mot det samma
förbrutit, och det, hvarigenom han kommit att för stundens
inbillade njutningsfröid försaka mycken hugnad och tröst i
lifvets ständiga qVal. När han gått till bekanta att språka,
spatserade han stundom timtal åter och fram i rummet
under lifligt talande och raska åtbörder. Lät man honom
då hållas, fick man höra, huru skarpt han fattade det
framkastade ämnet i sigte eller belyste det från alldeles
oväntade sidor, samt till hvilka märkliga slutsatser han ledde
sig, äfven i mensklighetens vigtigaste frågor, dem han gema
vidrörde bland sina förtroliga vänner. Af naturen hade han
erhållit en äkta egendomlig rigtning i anlaget; en mångsidig
erfarenhet af lifvet och verlden hade utbildat ett godt förstånd
till en i hög grad träffande omdömesförmåga; en lång
stillhet och enslighet, hvari han fick lefva efter fälttågens
ansträngningar, skänkte åt hans lifliga inbillningskraft nog
ro till att spela omkring, äfven på de stora
verldshändel-sema, som då förlupo (hvarpå vi gifvit några prof i l:a
delen), samt beredde honom tillfälle att tänka åt många håll,
som föga iakttogos af mängden eller af mindre känsliga och
upptändbara naturer.

Det var naturligt, att lidelsen för det täcka könet skulle
intaga ett betydande rum i hans lif, med den känslosvallande
och fiflulla mandomskraft, han egde, samt med hans
inbillnings-rika skaplynne. Att åtrån åt detta håll skulle för honom,
såsom för många andra, oftast bli pinsam och lyktas med
smärta, dertill bidrogo lika mycket hans häftighet och hej
d-löshet, när lidelsen vaknat, och bristen på måtta deri, som
omständigheternas missgunst. En och annan gång ser det
ut, som hade omöjligheterna mer eggat hans tilltagsenhet,
och lusten åt svårigheternas besegrande snarare manat
honom fram, än sjelfva hjertats begär; fast detta sedermera,
af fantasiens förespeglingar, utbildade sig till en djupare
trånad och gjorde honom olycklig, när målet ej kunde
nås, liksom han må hända blifvit det, om detta uppnåtts.

I sin^ trägna dyrkan af könet tedde han sig såsom ett
barn af sin tid — om annars tidsåldrarne i detta fall äro så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free