- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
163

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synnerligt olika sedan kung Salomos — af denna det 18:de
århundradets senare hälft, hvars män, näst sin tankefrihet
och upplysning, helst ville berömma sig af en viss ridder^
lighet, obundenhet och framgång på detta fält. Också han
fäktade der tappert, gjorde många och äfven för håg och
sinne fröjdefulla, värderika eröfnngar, och lade sent ned
vapnen. I ett afseende våga vi åtskilja honom från många
andra hans samtida, synnerligt från dem inom
krigareståndet. Det var den trohet, hvarmed han sökte uppfylla sina
förbindelser och hederns fordringar, också på aet slippriga
området. Der kärlekens lockelser upphört, hade
vänskapens röst ännu ett så lifligt behag, att han gema lyssnade
till den. Fruntimren öfvade således ett betydligt välde på
hans annars rätt egenmägtiga sinne; till ädla damers
sällskap, med dess muntra, lekande och lifvande skämt, drogs
han häftigt på sina lediga stunder. Men oaktadt den
ridderliga beundran och varma hyllning, han stadigt egnade
qvinnan, finnes ingen vån till, att någon fullkomligt
beher-akat honom, åtminstone långvarigare. Och man tager
myc-N ket miste, om man af hans talrika brefvexlingar med
fruntimmer slutar till, att han med dessa stod eller stått i
kärleksförhållanden. Vanligen innehöllo dessa bref något
muntert gnabb och skämt, några brydsamma spörsmål och
fint-liga ordstrider; ofta underrätta de om bekantas och vänners
ställning, med någon krydda af infällen, egna omdömen och
b ynnerliga retande tirader, på bvilka man ickeblef honom
svarslös. När han efter det olyckliga 1813 med mörk håg
betraktade hela verlden och, såsom vidrördt är, utfor bittert
mot sjelfva könet, så betygade honom ädla fruar från många
håll, medan männen tego, sitt lifliga deltagande och sökte
trösta, manande till besinning och fog, mea bevekande råd.
Men de tuktade honom ock rätt allvarsamt för hans skarpa
och orättvisa utfall mot qvinnokönet, visande, huru hans
egna snedsprång och hans egensinnighet vållat, det han nu
under ödets slag saknade den ljufva tröst och lättnad, som
en hängifvande kärlek sig bereder. I mannaåldern synes
han nemligen ej hafva velat fästa sig med ett varaktigt band,
ehuru han medgifver sig hafva åtskilliga gånger »hyppjat»,
utan, i äflan för krigareyrket och dess ära, ansett
äktenskapet vara till hinder och skadligt för militären.
Samtidens å$igt om könsförhållandet fördrog otillåtna
förbindelser; och när sedan mot åldern en verklig och innerlig
böjelse uppkom, förmådde han ej uppelda de värdiga föremålen
nog tm genkärlek; de blefvo skygga, och han fick endast
smaka kärlekens qval och förkrympning, emedan
sjelfvisk-heten ej förr velat uppoffra sig — ett vanligt straff åt
gamla ungkarlar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free