Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den man trodde vistas långt borta, skalle påminna sig saken,
då plötsligt hans lilla vagn rullar fram och han kommer
in, helsande på sina gamla vänner, såsom hade ingenting
passerat sedan sist. Så noggrann hade han varit att hålla
sitt löfte.
Sin dyrkan för könet ådagalade v. Döbeln på eget vis
vid följande tillfälle. Då han i Oktober 1809 erhållit den
plötsliga befallningen att med qvarvarande finska trupper
tåga till Grefle, och med en del af de samma hunnit till
Hemösand, hade landshöfdingen Nieroth hos sig anrättat
ett prägtigt gästabud för officerame och i staden äfven
be-redt god förplägning åt manskapet, så att alla fingo fira
en rigtig glädjefest. Vid måltidens slut, då bålame skulle
angripas, inträdde högtidligt i salen unga damer med den
sköna landshöfdingskan i spetsen, helsande de finska
vete-raneme med lagerkransar’ och afsjungande för tillfället
författade verser. Öfverraskad och rörd af denna vackra
hyllning och af den vackra synen, kommenderade generalen sina
officerare genast: »på knä», och i denna ställning vände han sig.
till eller nalkades med sitt följe värdinnan och höll inför
henne ett ståtligt loftal till könets heder. Efter middagen
besökte han soldatemes särskilda lag, njöt af att se deras
välfägnad och fröjd och talade ett och annat godt och
muntert ord till dem. Derpå styrde han sin häst uppför
trapporna i residenset och red in i matsalen, der han, sittande
i sadeln, inför Nieroth tolkade sina soldaters tacksamhet för
denna ovanliga och glada dag, och red sedan trapporna
utför igen, visst 30 steg. —
Emedan han så väl hade genomskådat menniskors
vanliga sätt och bevekelsegrunder samt uppfattat lifvets
vansklighet, flärd och tomhet, så är det ej underligt, om vi
finna honom icke sällan utbrista i ironi öfver dem och
slutligen i klagan öfver »detta ömkeKga lifvet», af en
melankolisk stämning, hvartill en vidsträcktare blick på verldens
företeelser och den djupare uppfattningen af dem
nödvändigt omsider måste leda. Men, man finge ej jemra sig, utan
beslutsamt och muntert kämpa genom denna stridiga verld,
menade han. Huru han erhållit sin stora menniskokännedom
och verldserfarenhet är af lefnadsloppet intill mannaåldern
nog klart. Efter att i sin ungdom blifvit kastad på
åtskilliga vägar till olika yrkesstucBer, hade han ändtligen
vunnit sitt syfte, att blifva landstatsofficer; hade med en
ganska måttlig kunskap i språket kommit till Frankrike och
fått anställning vid ett mönsterregemente, hvari han under
kriget i Indien utmärkt sig så, att han ådragit sig sin chefs
synnerliga uppmärksamhet och blifvit denne ädle och snill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
