- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
168

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga, snart öfvergående såsom sjelfva detta lifvet, och icke
rörde väsendet; han hade redan utstått de värsta sådane;
de betydde dock föga mot de lidanden, som en redlig själ
och ett känsligt sinne ständigt måste undergå, tyckte han.
Af ofvan förmälda böjelser ocn egenskaper, som för en
krigare äro oundgängliga och till hvilka sällat sig en
medfödd skarpblick i det militära, eller en ovanlig gåfva att
kunna utgissa sina motståndares planer och rörelser, af den
säkerhet, hvarmed han rörde sig på fältet och viste utsöka
ställningar och använda krigsmedlen, samt icke minst af
den stolta tillförsigt om segerlycka, han genom sitt eget
hjelteväsen ingaf nos dem, som följde hans fana, — af
allt detta förklaras lätt, hur han så till sina konungars och
till fosterlandtfcs nöje förmådde i de svåraste omständigheter
fullgöra de anspråk, man till honom stälde, och lyckades, så
långt honom lemnades Ma händer.

Om v. Dö})elns väsen åter, det i botten så enkla,
rättframma och så till sägandes ursprungliga, hvilket i sina
yttringar dock ofta förekom hans samtida så besynnerligt,
sällsamt, sammansatt och excentriskt, att de ansågo för
omöjligt att skildra det: om denna grundkarakter girves väl det
kortaste begrepp, om man fattar den såsom en ovanlig
viljekraft, den inga hinder afskräckte från föresatser, intet
motstånd kufvaae, och hvilken slagit ut till en hög grad af
irritabilitet och sensibilitet eller insigt. Deraf hans
öfver-vägande känslofallhet (ej att förvexla med känslosamhet)
och häftighet, hans lifligliet och fullkomlighet i uppfattning
och föreställningar, hans omdömesförmåga och skarpsinne,
samt, då irritabuiteten var förherskande, mer pinsamma än
angenäma sinnesrörelser. Den moraliska halten
framskymtar i gemingama och lefnaden. Men knappast har väl ärans
»gudadröm» spelat och rört sig lifligare inför ett sinne
känsligare än hans. Hans lefnads åtrå utgjorde att som ädel
krigare få tjena sitt fädernesland; han ville som en utmärkt
härförare träda in i dess på ärofulla minnen så rika
tempelgård. »Han var en galanter karl i allo, men
förskräckligt äregirig», är ett yttrande om v. Döbelnafhans hustru,
erter hennes språk och uppfattning, när hon stod vid sin
lefnads slut. Så kom han i ett yrke, »som består i
uppoffringar och lidanden», och fick klaga öfver enbedröfligbana.
Ty då den allmänna ställningen, som det ickeligger iden
enskildes skön och förmåga att omdana, med sitt tvång
ständigt stod honom emot och hejdade det hastiga anlopp, hans
eldiga ande allt jemt ville taga mot ärans rymder,’ så blef
naturligtvis följden, att han otåligt skulle känna ödets slag
och klaga, troende sin lefnads sträfvan förfelad. Dock
samhället borde vara nöj dt med hans bemödande; dermed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free