Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt ifriga anlopp af öfverbefalets anordningar och
ställningar och af gången vid de andra för delningarna. Snart förbjöd
äfven sjukdom vidare ansträngningar. När han af kungen
omsider kallats till ett fritt och stort befäl på Aland, hvars
skyddande hade skolat utsträcka sig till Finlands
återeröf-ring följande vår, hann han knappt ordna försvaret på
ön, innan befallning till återtåg kom från
revolutionsrege-ringen, hvilket otvifvelaktigt, utan v. Döbelns fintliga
under-handlingspåhitt vid Grislehamn, skulle dragit Ryssame ända
inpå hufvudstaden för att der, såsom de uttryckte sig,
återställa »en fast ordning i Sverige.» Efter att en kort tid
hafva gått ,utan beställning af afvoghet mot och onåd hos
den nya styrelsen, skickades han på våren 1809 som
för-delningschef till Norrland, samt flyttades från det ena
stället till det andra, utan att vid aen länge rådande
svagheten i stridskrafter deruppe, bekomma lof eller tillfälle att
gå fienden på lifvet. Jemtländska fälttåget, der han stod
fri, afgjordes genom några dagars skickliga rörelser med
»ära af fatigue.» Åter nedkommen till Wredes här, då
man trodde ett stort och afgörande slag skola utföras och
Kamenäky fångas eller nedgöras, samt krigsskådeplatsen
möjligen utvidgas till Finland igen, hann v. Döbeln Knappt
få syn på fienden, som hastigt utrymde Vesterbotten,
hvarpå frea slöts. Befälet på Marstrand afsade han sig, när
han der insåg, att vi blott hade en »simulacre» med
Engelsmännen. Huru hans stolta förhoppningar på en vacker
verksamhet 1813, under den största strid, Europa ännu sett,
plötsligt gingo upp i rök, när han dristat taga ett väl
be-räknadt, hurtigt steg, äfvensom huru hans förväntan på ett
öfverbefäl mot Norrmännen felslog, detta hafva vi nvss
of-vanför berättat. Häraf förstå vi nu lätt, hvarför v. Döbeln,
liksom många andra, hvilka velat springa uppför ärans
branter, vid återblick på sin lefnad skulle gräma sig och klaga;
tv omständigheterna, så vigtiga för vinnandet af praktisk
skicklighet, äro alldeles nödvändiga för en fältherres
utbildning och framkomst, och de lågo honom ständigt emot från
de nåll, der han ej egde tillmlle eller förmåga att verka
något särdeles. Blott för fosterlandets skuld, för dess ödens,
som så varmt lågo honom om hjertat, kunna vi något
deltaga i hans otånghet och klagan, när vi sett, att, ehvar
han fick framträda och handla fritt, der gjorde han det
samma de väsendtligaste tj ens ter i de svåraste ställningar.
Yi hoppas, efter allt hvad vi sport om v. Döbeln, och
efter hvad hans egna ord så ofta uttalat, att hans ärelystnad ej
saknade ett ädelt ursprung. Visst är, att hvarken
motgångar, åsidosättande, nöd, försakelser, plågor, sår, fångenskap
eller fängelse förmådde qväsa eller dämpa det häftiga anla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
