- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
172

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fall, medan man tvekande famlade något efter angreppspnnk"
ten, och hans storm med Björneborgame på Storbyn, fien"
dens hufvudpunkt, afgjorde Lappos ärofulla dag, af hvilken
finska vapnen hade bestämd Öivervigt en tid bortåt. Det
erfordrades mycken kortsynthet och vacklande, många
misstag och svagheter i sjelfva krigföringen, liksom förut i
politiken, för att omintetgöra finska härens ädla
ansträngningar, så att, oaktadt segrarne här och efteråt, detta
trofasta och kraftiga folk, till oersättlig afsaknad för
moderlandet omsider måste hemfalla till byte åt ryska magten,
hvars nesliga och hänsynslösa system* härvid, som
alltid i nyare tider, fick fira sin tvetydiga triumf. Den strid,
han höll vid Kauhajoki, utgör efter kunniges omdöme den
bäst anordnade och utförda under kriget: genomd en kunde
nyckeln till Österbotten, det vigtiga Lappfjerd, besättas, och
kustvägen åt söder blifva öppnad. I sjelfva drabbningen på
sistnämda ställe hindrade sjukdom honom att deltaga; men
de goda anordningarna, hvilka noga iakttogos och
under-hjelpte Bjömeborgames tapperhet,** förskrefvo sig från
honom. Fältherreblick och beslutsamhet ådagalade han, när
han, ehuru sjuk, sjelf tog befälet och kastade Björneborgarne
mot fienden i väggrenen vid Jutas och genom denna sin
ansvarsfulla åtgärd frälste hären från instängning och
undergång. Skada blott, att hans plan att nu få den samlad
i den koncentrerade position, han utsett (ovisst hvar), blef
om inte, genom Oravaisstridens hållande, likasom ock att
hans snillrika förslag att godtgöra nämda motgång genom
att hastigt kasta sig in mellan sjöarna i det inre landet
icke kunde följas; annars hade säkerligen detta krig tagit
en annan utgång, och åtminstime moderlandet blifvit längre
skonadt för nenatliga påhelsningar samt de tappra Finname
sluppit från det smärtsamma och upprifvande tåget åt
nordens isar igen och den sorgliga kapitulationen i Kalix.***
Hans anstalter och försvarslinier på Åland berömdes myc-

* Den, som vill ha en smakbit af denna styrkans, våldets och
listens statskonst i dess oförstäldhet, må blott läsa Bnxhöwdens
proklamation vid inryckandet och sedan, om man vill mera, historien om
Eyssarnes beteende mot“folket nnder fejden.

** Vi måste här äfven för vissa berättares och deras öfverdrifters
sknld påpeka några ord i Fnrnhjelms b ref, del. 2, 63, der det heter:
»General Vegesacks corps var oss till god hjelp, ehuru vi i téten hela
vägen och i defensionslinien gjorde allt till segern.» Detta Dalltv står
ej betydelselöst; se ock noten s. 65. Denna anmärkning är till*
satt, ifall någon skulle ha uppmärksammat hvad C. A. Adlersparre i
v. Vegesacks biografi rörande denna strid anfört.

*** öfv. Eck i sin lefvernesbeskrifning brukar uttrycket, att fega
och obeslutsamma chefer öfverlemnade armén i Kalix.

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free