Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket af kännare, t. ex. Tibell, såsom väl valda och beräk
nade på den kringfrusna öns belägenhet och på stridskrafterna
och aet plötslig anbefalda återtåget der ifrån, i den
bryd-samma ställningen, ansågs för ett mästerstycke i utförande.
För denna lyckliga frälsning hade man att tacka, näst hans
driftiga anordningar, den beslutsamma hållning, han visade
de ryska generaleme i Klemensby. Detta aktningsbjudande
uppförande beredde ock en lycklig utgång åt hans fintliga
underhandling från Grislehamn, medelst nvilken icke
allenast Ryssarne hindrades från att taga föste i hjertat af
landet, hufvudstaden förskonades från ett ledsamt äfventyr
(eller ett då för tiden icke ov
e, utan äfven Barclay de Tolly drefs till ett
farligt återtåg från Umeå öfver Qvarken igen, hvarigenom de
i orten hopade förråden blefvo frälsta för första gången.
Sedermera uppskickad dit, verkstälde v. Döbeln hvad Wrede
ansett nästan omöjligt vid Ryssarnes häftiga anryckande och
öfverlägsna styrka och efter Furumarks olycka. Utan att
låta Sig afskräcka af hindren, som tycktes oöfvervinneliga,
fick han till stånd den förmånliga öfverenskommelsen med
Schuwaloff i Umeå under lock och pock,* och
undanskaffade, nästan under fiendens ögon, de dyrbara förråden**
* Det var under den ifriga sysselsättningen härmed, som v. Döbeln,
annars så blid och artig mot könet, med ett mustigt tilltal jagade
hem igen stadens damer, dem nyfikenheten lockat ut för att åse den
lifliga rörelsen, men hvilka voro till hinder för arbetena. Det omöjliga
blef möjligt. »Generalen stod både dagar och nätter på stranden och bidrog
otvifvelaktigt sjelf mest till arbetets fortgång . . . Blott genom hans
nit, rådighet, drift och stränga disciplin, äfven med borgarefolket, kunde
allt detta sättas i verkställighet», säger Burman i sina
Anteckningar^. 110.
** Det var här, som generalen för den sluge underhandlaren Berlin före*
stälde sina adjutanter eller officerare, som voro de lika många
ankomne regementschefer. Under det lifliga talet med honom, måste v.
Döbeln emellanåt gå ut och kräkas, så sjuk var han. När Berlin fattat
pennan för att omsider nedskrifva konventionen, af böj de v. Döbeln
denna hans åtgärd, föregifvande, att han sjelf fullkomligt förstode att
på Franska uppsätta handlingen. Han ville icke, att minsta skymt skulle
lemnas Ryssarne, att de bestämt vilkoren. — På det tyst och skickligt
anordnade nedtåget till öre ville allmogen, som från långa afstånd
körde foroma och under vintern blifvit plågad med tung och trägen
tvångs skjuts, hvilken någon gång måst med militärisk handräckning
uttagas, nu gerna rymma till skogs med hästame, helst de befarade
Ryssars huserande hos de sina; och de lyckades ej sällan deruti. Ge*
neralen, sorgsen häröfver, frågade den officer, som bevakade trossen,
om han ej iakttagit alla påbudna försigtighetsmått häremot. Denne
försäkrade sig ha gjort detta, men sade, att ingen mensklig klokhet vore till*
räcklig mot böndernas list, som viste begagna alla tillfällen. Då v.
Döbeln bland annat föreslog att sätta poster utanför deras spridda
natt-qvarter, så svarades* att sådant och mer till blifvit användt, allt för*
Eurooa) och den derstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
