- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
178

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i fredstid.» Konungen å sin sida berömde mycket, vid ett
annat tillfälle, v. Döbeln och hans hedrande tänkesätt mot
konung och fädernesland*.

Kännare hafva högt uppskattat hans skicklighet både
i strategien och taktiken. Den lätthet, hvarmed han
ordnade och sammanhöll sina trupper, den säkerhet, med
hvil-ken han förde dem fram till rätta punkten eller i elden,
väckte icke mindre beundran, än den köld och rådighet,
han visade i faran och under stridens gång. I ungdomen
hölls han för särdeles kunnig i hvad som angick artilleriet
och lätta (läger-) befästningskonsten. I Sverige fann man
näppeligen hans make i kännedom om fälttjensten. På
valet af goda platser för sina kanoner och dessas fintliga
flyttning under drabbningen befinnes han hafva lagt synnerlig
vigt; med detta medel sökte han bereda sin fiende den
första och bästa mottagningen, för att bringa någorlunda
jem-vigt åt sina fåtaliga skaror, och innan han släppte sina
hurtiga och närgångna tiraljörkedjor lösa. Med dessas
upp-öfning sysselsatte han sig träget; deras stridssätt var ock
förträffligt passande för Finlands natur och folkets lynne.
Der kom man sällan, beklagade ban, till det sätt, som var
mest öfverensstämmande med soldatens och den tappres art
och som utgjorde mannamodets och kraftens yppersta
pröfvo-sten: ett limgt men ordnadt handgemäng i sluten ordning med
bajonetten; ett sådant angrepp afbidade Kyssarne sällan
och kunde ingenstädes motstå det. Det bör ihågkommas,
att v. Fiandt vid Karstula, om vi ej missminna oss, tre
gånger bröt sig med bajonetten igenom fiendens ställning. Men
han förstod eller förmådde icke ^ i vildmarken sammanhålla
sin trupp, som derför blef upprifven snarare än slagen. Mot
skjutning på afstånd -var han en arg ifrare, emedan den

* Följande yttrande af Wrede, som väl kände sin man, är värdt att
bemärka: »Hvad det är skada på v. Döbelnl Kors, hvad han kunde ha
varit för sig sjelf och fädernesland, med sin förmåga, sin energi och
sin lycka, hade han blott en liten smula förmått att tygla sin häftiga
tunga!» (Wrede begagnade ett annat uttryck att beteckna hans
känslo-utbrott). Då han märkte, att v. Döbelns son, hvilken var närvarande
på Fogelsta, härvid blef ledsen, tilläde han tröstande: »Det är sant,
den der krigshofrätten han fick) det var då ett vackert embete, ingen
fråga derom; det var ett slags reparation» . . . Den ädle Wrede, som
tyckes hafva varit bland v. Döbelns närmaste förtroliga, om ej den ende
de sista åren, värderade hans vänskap högt. Med sina andra jemlikar
eller förmän umgicks v. Döbeln på ett vänligt, fast öppet och
oförbehållsamt sätt, visade dem all artighet, äfven der han trodde sig hafva
skäl till misstankar eller groll. Utom Wrede var exc v. Stedingkden
bland v. Döbelns samtida, till hvilken denne mest anslöt sig; men mot
alla behöll han, vid all förtrolighet, sin sjelfständighetskänsla oqvald.
Denna fria, vi hade så när sagt militära, hållning, med hvilken han
stod äfven till sina vänner lik6om man mot man, är ett märkligt
drag i hans egendomlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free