- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
180

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer rygga till baka iör svårigheter, som yppade sig vid
utförandet; man måste gå fram i kampen utan tvekan och
vacklande, med lugn och tillförsigt, sättande så till sägandes
hela sin varelse deri. Endast så kunde något rätt
afgö-rande komma till stånd och de felaktigheter, som i en eller
annan del, af mensklig kortsynthet, vidlåda hvaije plan,
rättas och ersättas genom tapperhet och beslutsamhet på
sjelfva valplatsen. Han blef också ytterst otålig, om hans
öfverbefäl, när en rörelse blifvit beslutad och börjat
sättas i verket, ändrade sina befallningar. Som erfarenheten
visat honom, att, på praktiska fältet, de anslag, hvilka
dristigt blifvit lagda och beslutsamt utförda, nästen aldrig
förfelats, så hyste han mycken förkärlek för djerfva
krigstill-tag: de allena kunde åt en liten, men modig här skänka
öfver-vigt, då det plötsliga och oförmodade i angreppet förvirrade
fienden och störde hans planer. Möttes äfven många
opåräknade svårigheter, så komme dock många oförväntade
saker den beslutsamme till hjelp: för modet och den säkra
blicken i krig vore ingenting omöjligt. Om på ett håll
motgång röntes, borde man genast godtgöra detta genom
något försök på ett annat, alltid vara angripande och
dymedelst hålla moaet uppe och krafterna i spänning, då
beslutsamheten, denna himlens gåfva, ändtligen afgjorde allt,
betvingande sjelfva lyckan. »Inte hesitera», sedan ett beslut vore fattadt,
det utgjorde hufvudsumman af v. Döbelns konst och lycka i krig.

Med soldateme gjorde han sig sjelf mycket besvär,
bevistade ofta deras ömingar, skötte om dem, sökte ställa till
allt ordentligt och drägligt för dem, tillsåg noga, att de fingo
ut sin rätt och icke onödigtvis mödades på de långa
tågen, samt hjelpte och tröstade, hvar han kunde. Sällan

fick någon rättskaffens krigsman bort från honom utan att
änna sig lifvad och styrkt af hans muntra ord och
oförskräckta väsen eller kloka och rättvisa bedömande. Han
hade något i sitt sätt, som starkt anslog det svenska lynnet
hos alla klasser, och besatt en dråplig mrdighet att utfinna
vårt folks föreställningar och att qvickt och träffande
åter-gifva dem med dess egna korta och gedigna uttrycksätt
eller i lämpliga ordstäf, hvilka han snabbt hade till hands.
Under ett ibesök vid Söderköpings eller Medevi brunn hände
det v. Döbeln en gång, när nan gick spatserande, att han
hörde sitt jemte några andras af brunnssällskapet namn
ropas från en trädgård. Han lyssnade obemärkt och fick
slutligen reda på sammanhanget: betjeningen hade erhållit
en fin eftermiddag och samlat sig till ett gille, hvarvid
spelades kort och käglor; men för att så mycket lättare
minnas eller känna igen hvar andra, hade betjenteme antagit
sina herrars namn och tilltalade hvar andra dermed.
Hemkommen om qvällen, befans v. Döbelns dräng något druc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:46:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free