- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
182

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De förra orden måtte varit en uppmuntran till någon trupp på
Åland. De senare yttrades tul kungens eget värfvaae
regemente i Wismar; på intetdera stället skulle han få
utföra sin åstundan. När han såg fienden vara i antågande,
sade han vanligen: »Se der kommer fan marcherande på
torra landet», med ett eller annat mustigt tillägg. — »Mina
käre Nylänningar, låt dem för all del ej hållas här längre,
utan låt oss jaga dem undan», ropade han i en strid. —Vid
Rödesnäs (der således någon tillstymmelse till strid måtte
hafva egt rum) red v. Döbeln till en skara och ropade: »Stå
inte här i klump på landsvägen och låt skjuta på er, utan
sprid er och storma raskt fiendens kanoner.» Detta gjorde
iolket, hvarefter v. Döbeln tackade dem och berömde aeras
förhållande; han räckte handen åt Cederkrona (sedan öfv.
löjtn. och kommendant på Dalarön, som omtalat detta) och
yttrade: »Ni är en rask karl, tack skall ni ha.» Vid andra
tillfällen kunde han anslå ädlare känslosträngar, än
hämd-begärets, talande om de höga begreppen konung och
fädernesland, och hvad dessa innebure för svenska hjertan, eller
om ära och frihet. Blott någon gång, vid högtidliga tillfallen,
kunde han begagna högtrafvande ord och fraser. Oaktadt
känslornas svallning fann han lätt orden och de rätta
uttrycken. Vanligen fattade han i sigte de närmast liggande
föremålen helt enkelt och groft, och framhöll dem Eka så
konstlöst och påtagligt i egna qvicka vändningar och skarpa
drag. Sanningen och omständigheterna, under hvilka de
uttalades, fingo allena på hans ord sätta stämpeln af
betydenhet. Oaktadt all sm stränghet — ty på lydnadspligten
hos en här höll han oeftergifligt, ehuru icke på det blinda
och hårda sätt, som utmärkte hans olycklige konung —
oaktadt sin stränga fordran på ovilkoriig lydnad för den
befallande, som vore Gud och kungen ansvarig för sina
åtgärder, blef han dock snart genom den skyddande rättvisa
och det ömma deltagande, han för en hvar ådagalade,
krigsmäns afgud, hvart han kom; och på stridsfältet var man i
synnerhet angelägen att veta honom stå före sig. Hans
rättframma väsen och enkla sätt att föra sig, utan
beräkning på annat, än hvad kallet kräfde, och endast efter det
gry, som bodde inom och lifvade honom, aflägsnade snart
Iran denne älskare af natursanning och naturtrohet (i
ungdomen hade han, såsom vi läst, mycket svärmat för
Éous-seau) all misstanke och missunsamhet; och äfven afvogsmän,
om han stundom hade någon sådan, måste medgifva den
rättmätiga aktning, han förtjenade. Jemte det att man i honom
genast såg en eldig och ärlig krigsman från topp till tå,
såsom det nette, fans det i hans väsen ett drag, som bör
afväpna t. o. m. politiska fiender: hans ömma fosterlandskän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free