- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
185

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sumiignet eiler tveksamhet i tydliga skyldigheter, tålde på
handlingens område inga »drömmerier» eller »chimérer»,
intet räknande på imaginära krafter och händelser eller
»chi-mériqua inbillningsfoster», ville der se en klar uppfattning
tül ett bestämdt iOremål med, så vidt möjligt var, kända
medel och säkra åtgärder. Sedan ett företag blifvit noga
öf-vervägdt och beslutet fattadt, så skulle man lifligt och
raskt, fast med lugn, kämpa sig igenom eller dö med
värjan i hand; endast på detta sätt ansåg han någonting
kunna med besked uträttas och lyckas i aenna krångliga verld
och i alla händelser äran kunna bevaras. På lycka i krig ville
han annars icke gema*, tro, ej heller på någon slump. Han
grubblade mycket häröfver. Hvad som bliivit väl öfverlagdt
och sedan modigt och rätt utfördes borde då lyckas. I det hela
hade krigen gått så, som de kunde gå. Klokhet och styrka
måste tifltvinga sig den tredje verldsmagten, lyckan. Då
någon ville smickra honom, talande om hans
lyckosamma strider, af böjde han det: »Ingen gör mer, än
han förstår och förmår, aldrig en bit derutöfver». En
gång omtalade han dock i krigshofrätten, att kejsar
Alexander om honom yttrat (till Lagerbring?): »Hvad
är det för en general, mot hvilken mina bästa
generaler, dem jag skickat mot honom, icke kunna utträtta
någonting.»

På sinnesstyrkan eller modet, hvartill han räknade
uthållighet och ihärdighet, tyckes han hafva lagt hufvudvigten inom
en armé; det sanna modet borde bevara från både nedsla-

f enhet och öfverilning. »Verlden tillhör den beslutsamme;
et är ingenting, som han icke kan komma till stånd med,»
sade han 1789. Och när efter Oravais-striden 1808
det gick baklänges igen för armén, tröstade han
Fin-narne: »Blott vi ej förlora modet, så kan allt hjelpas;
men förlora vi modet, så mista vi hufvudet med». Om
fäderneslandet finge man ej förtvifla, så länge behjertade
män funnes. Det var denna rigtiga stämning, denna
hänförelse och säkra förtröstan, dem han förstod af sitt eget väsen att
ingjuta i soldaten, som mycket bidrogo till hans framgångar.
Men han missaktade ingalunda studierna till krigets svåra
konst. »Skapande genier åstadkomma intet, derest ej
naturliga fallenheten bliivit understödd och bildad genom
passande kunskap, preliminära grunder; utvecklingen af dessa
utgör just det förträffliga, det beundransvärdt stora, det
skiljaktigt egna hos snillet». Napoleon talar ock
någonstä-des om »krigskonstens principer, dem man sällan ostraffadt
kränker.» De lärda teorierna bestode endast i maximer om
sättet att lyckas i krig, hemtade ur erfarenheten. För
goda militärer vore de icke blott nöjsamma att betrakta, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free