- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
186

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nödvändiga att känna, emedan de alltid vidrörde det samma,
eller verkligheten, på» någon punkt, och emedan menniskan
städse fbrblefve ungefärligt den samma. Men de äro och
ftfrblif-va alla otillräckliga, ofullkomliga, föränderliga, så att till och
med de, som synas vara bäst, aldrig kunna fullt tillämpas i
utförandet, emedan tid’ och omständigheter, tillfälligheterna,
aldrig vore de samma. De borde således väl betraktas och
kännas, men icke blindt efterapas; blott snillet, den sjelfskapande
andeförmögenheten toge rätta ögonblicket och medlet i akt.
En skicklig härförare gjorde visst mycket till utgången på
stridsfältet, men sådane stode ej hvar dag till hands eller
bildades i blinken. Orsaken till öfverlägsenhet i krig och till
väldighet låge dock djupare, den bestode i folkets
förutgående organisation för krig, hvilken bereder det till att
bära dess bördor, uthärda dess svårigheter och motgångar,
och att godtgöra förlusterna. Den krigiska anden borde
väckas genom en uppfostran, som bildade folket till mod
och sjelf uppoffring. I det lilla romerska folkets
ursprungliga indelning för krigstj ensten samt i alla klassernas
bilaning med afseende på aen samma, i denna organisation såg han
fröet, hvarur »det stolta verldsvälde sedan framsköt, som
frambragte hjeltar, statsmän och storverk, spridande en äre-

flans, hvilken efterverldars korttida lustre aldrig
kanfördun-la.» När denna medborgerliga organisation och denna
bildning förföllo hos Romame — den kunde icke tillämpas mer
på aet omåttligt stora riket — sjönk också moraliteten, och
med denna friheten och väldet; absolutismen måste
uppkomma, despotism och tyranni blifva följden.

Såsom vidrördt är, hyste han på militärer de största
anspråk, men kräfde ock, att de af samhället skulle
omhuldas och på det högsta hedras. Bland de allra sista
skrif-velser, med hvilka v. Döbeln på sotsängen mödade sin
redan trög vordna hand, var ett par betänkanden till sådana
fattiga soldaters förmån, hvilka i civila mål förbrutit sig
och, enligt en utkommen författning, genast borde vid
fängslandet och innan dom fallit beröfvas sina militära kläder
m. m. Han visade det orättvisa och obilliga häruti.
Dessförinnan hade han ock arbetat mot en annan åtgärd,
hvilken tvifvelsutan dock gick ut på höjandet af krigarens
anseende i medborgares ögon: påbudet om frivillighet och ren
frejd samt om kristendomsbetyg vid antagande till soldat.
Förut brukades det nemligen, att ur den hop af lättfärdigt
och kringstrykande folk, som polisen i hufvudstaden
fast-tog, de vapenduglige nästan hvarje vecka utmönstrades
och efter lämplighet instuckos på gardena eller flottan till
tjenst. Detta förbjöds nu, såsom v. Döbeln tyckte, till
samhällets skada. Ty forut kunde unga karlar genom en slik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free