- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
187

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anställning räddas från att af lättja och brist på
sjssel-sättning blifva bofvar, ja de kunde genom att hållas i tukt
och tUl arbete blifva dugliga medlemmar och dertill fylla en
vigtig plats i samhället, hvilken ändå nödvändigt skulle
fyllas. Att »dansmästare», en gång riktigt tillskolade, visat
sig vara icke oäfna knektar, derpå hade han mångfaldig
erfarenhet, oaktadt hvarken deras insigter eller moral
sammanstämt med katekesens innehåll; men »skälmar
ochtjuf-var» finnas i alla de andra medborgarklassema, som dock
ej vanhedrades eller ansåge sig befläckade derutaf.» Mot
krigareståndet borde man snarare vara tacksam, för det att
det antoge sig och sökte ombilda samhällets missvårdade
barn, liksom det icke heller behöfde blygas för denna sin

om kunde vara vida merotjen-

0 o /lika skäl hade v. Döbeln
före-bragt i saken; men den absoluta frihetsrigtningen hade
sedan 1789 redan hunnit att göra sig väg, äfven på detta
område. Redliga krigsmän och i synnerhet skickliga
anförare vore i hans ögon varelser ai högre art, än vi andra
menniskor; de vore vigde vid äran till döden, sade han, och
gåfve det skönaste offer, en dödlig kan gifva, sitt eget lif,
rör mensklighetens dyrbaraste skatter: fosterland och
frihet. Sjelfva striden vore deras poesi och högtid, som lätt
och fort ginge öfver; men de stora mödoma, de trägna
arbetena dessförinnan, de många försakelserna, som krigets
svåra konst påfordrade, de utgjorde det egentligt pröfvande
hvardagslifvet med dess knaggliga prosa; och detta
bemärktes föga och skattades minst af verlden. Vankelmod,
dåsighet, inbundenhet, kärlek för smygvägar,
inställsamhet höll han för en synnerlig styggelse hos militärer. Sådana
egenskaper sammanhänga nemligen med feghet. Märkte han
bland sin omgifning någon trög och inbunden, eller hade han
hos någon sport tecken till mesighet eller försök till
spioneri och förfcal på kamrater, så kunde han åt en sådan
utfinna, ledsamma och svåra sysselsättningar att natt och dag
plåga honom med, tills han fick honom »uppryckt», eller fick
nonom till att falla till föga och lofva bättring. Den, som en gång
betett sig fegt eller bedrägligt, hade han dock svårt att
sedermera rätt sätta tro till, skänkte honom sin medömkan för
den menskliga uselhetens skuld; lättare förlät han ett
»galg-streck,» utörvadt af hetta eller öfverdåd. Visade han sig nu

1 högsta måtto mån om en god ande och ett värdigt
uppförande hos krigareståndet, emedan detta vore
»medborgar-nes adel», så var han äfven så öm om, att det hölls i
aktning och anseende i samhället. Han brukade yttra, att
ingen annan än militärer förstode, hvad heder vill säga. Til

nödsakades dock att taga till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free