Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om inom militären icke allt sker på punkten», yttrade han
vid ett tillfälle, »och om en hvar der icke uppfyller sin förb—de
skyldighet, på hvad skall då fosterlandet lita? knappast på Gud*
som aldrig hjelper famlande och rådvilla stackare.» Vid
Siikajoki skrek nan till en ung artilleriofficer, som
väntade på sitt anspann: »Herre, hvad står I och drömmer om?
vet I ej, att en enda mans försummelse kan förderfva en
hel armé?» Men den stora vigt, han esomoftast syntes
lägga på småsaker, hindrade honom ej att förtälja många
roande exempel på, hur misstag, ja felsteg i krig kunnat
lända dem, som begått sådana, till framgång, om de blott
varit »determinerade.» På sakers enkelhet höll han otroligt,
kanske med minne af sin franska krigstjenst; och hans
skarpa öga förmådde, snabbt utreda och ordna till
sammanhang det invecklade och tillkrånglade. Han önskade således,
att sakerna inom militären stäldes i det möjligast enkla
men fullständiga skick, så att den lilla hären vore vig och
rörlig att hafva till hands, städse munter och färdig till snabba
och djerfva företag. Bakom den samma borde stå till stöd
och förstärkning en ordnad folkbeväpning, så långt
krafterna tilläte, hvartill vi ock efter Karl Johans hitkomst
erhöllo en tillstymmelse, fast landets medtagna krafter då
förbjödo militärpligtens vidare utsträckande.
• Så fann han äfvenledes den statsförfattning, folket
gif-vit sig 1809, allt för sammansatt, »allt för mångsidig och
oredig till sina grunder.» Var det, emedan genom den
samma folket ej nog starkt ordnades och tvangs till en
sådan sammanhållning, som han då önskat, till krigets
förande med kraft och samband, för att kunna tillbakakasta
den rofgirige grannen, hvilken inträngt så långt inom våra
lockelser, lofvande honom åtskilligt behagligt, till och med den
granna, mycket beundrade franska uniformen, den han förmodligen
skulle få låna till en blifvande kostym- eller slutbal; men
omöjligt, gossen stod på sig. När således v. Döbeln utan framgång slösat
med sin förmåga äfven åt detta håll, rusade han plötsligt upp med en
grufligt bister min, ryckte ned från väggen en bland vapnen hängande
grof rysk kantschn och ropade, ifrigt höttande åt E., att han skulle
piska honom både blå och grön, slå armar och ben af honom, derest han
ej gåfve löftet och uppfylde föräldrarnes åstundan. E. började då stor*
gråta, men sade trotsigt, att öfv. löjtnanten kunde väl få slå honom
i hjel, hellre än han skulle dansa. Då slängde v. Döbeln genast bort
piskan, tog ynglingen i sina armar med de orden: »Gud välsigne dig,
min gosse, för det du har en föresats och mod att hålla den; stå all*
tid fast vid dina föresatser, ehvad som händer, och dn blir en
braf karl,b samt öfverhopade honom med all välvilja. Han hade pröfvat
gossens sinnesstyrka och velat se till, om det blott varit en nyck, som
styrt honom eller ej. — Hur strängt han sjelf höll på en föresats,
hur noga han var i uppfyllandet af ett löfte, derpå hafva redan bevis
blifvit anförde. E:s lilla anekdot betygar, utom annat, hvilket värde
han satte på trofasthet i detta hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
