Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukar finnas goda ärter, och fläsk eller korf fattas aldrig
i dem», sade v. Döbeln en gång uppmuntrande till v.
Schwe-rin, när de foro upp till ett ställe.
Huru han en gång på något af sina första möten i Skara
oförhappandes fick sig en god middag, när han var alldeles
utan pengar, det berättade han ungefär sålunda.
Pungslagen genom en opåräknad utgift, nade han enligt föresats
icke velat genom lån sätta sig i förbindelse hos kamrater,
helst han väntade pengar inom några dagar, utan gått nedL
att underhandla med sin värdinna, som höll spisning för
officerare, om att få litet mat på kredit. Innan han ännu
ryckt fram med. sitt ärende, hade han råkat fälla orden:
»Men kors, fru Om, ni måtte ha varit mycket vacker i
ungdomen, jag ser det på edra glänsande sköna ögon; men
ni måtte ha genomgått mycket.» Derpå svarade hon: »Vill
hr öfverste-löi tenanten göra mig den äran att spisa middag
med mig, sa få vi språkas vid om åtskilligt.» Och han
fick en präktig måltid, långt bättre än kamraternas, och
hörde rätt märkliga drag ur en tänkande menniskas
lefhads-lopp och om personer, dem han sett. —
Mången förträfflig officer har berörts af hans skola, och
ingen, som kommit under hans ögon eller gjort bekantskap
med honom i Westergötland, Finland, Norrland,
Stockholmstrakten, Skåne eller Tyskland, förgat sedan lätt, hvad han af
hans väsen sport eller af hans rika erfarenhet inhemtat. Det
måste, hafva de sagt, kännas att komma i beröring med en
så eldig själ, ifrig och kraftig till att handla, med en
blick att snabbt uppfatta och att ordna, med ett hjeltemod
att våga och uppoffra sig, hvarförutan intet stort och
varaktigt kommer tul stånd. Nämnes härtill hans vördnad för
en ädel mensklighet och nligtens idé, den han som krigare
äfven så troget fullföljde, hans stolthet öfver att vara svensk
krigsman, öfver fäderneslandets- höga minnen, hans
förtröstan till dess genius och framtida kraft, så framgår af
denna sammanfattning af hans karakter, huru han vid sitt
öppna och redliga uppträdande — han kallar det sjelf »mitt
enfaldssätt att vara» — skulle verka ett lefvande intryck
på svenske män, som sågo och hörde honom. Detta
förklarar ock, hvarför vi sett många gamle krigsmäns blick
uppstråla och deras ögon vattnas af glädjetårar, då de
talat om general v. Döbeln. »Han var en ärans man, hette
det, han bar sin riddarsköld utan fläck intill ändan; han
underhandlade ej med sin öfvertygelse, utan följde blott
plig-tens öch ärans banér utan vankelmod och nöll det
oförryckt uppe.» Man liknade honom vid den siste af det gamla
fransyska ridderskapet, kallande honom »Sveriges Bayard»,
efter riddaren utan fruktan och tadel. Och med fog kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
