- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
195

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på hans grafsten sättas, att han var saknad som en
rättskaffens man och en tapper sitt fosterlandsförsvarare.

Till det myckna egna, den märklige mannens lefveme
innebar, torde äfven kunna omtalas förloppet med sjelfva
hans minne. Vid åtanken på verldens vanliga gång, huru
»tiden förändrar allt, och med den allt glömmes», eller kanske
ock med blicken fäst på det begynnande tidskiftet samt
med-förkänsla af de stora händelser och personligheter, som derefter
skulle framstå och med sitt nya lif, sina nya intressen
alldeles skjuta det nyss förgångna orediga och olycksdigra
skedet i dunklet, hade han -1811 ansett saknad efter .sig
för »omöjlig», hågkomst för »orimmelig» och icke velat lefva

f enom någon beskrifhing af sina förtjenster. Honom skulle
ock både det ena och det andra blifva beskärdt mot vilja
eller förväntan. Vapenbröderne behöllo honom i kär
hågkomst och mindes, hvad han för dem och för fosterlandet
varit under pröfhingens dagar. Och när historien begynte
skrifva de blad, hon egnat åt de vackraste hjeltedåden i våra
nyare häfder, och böriade skildra, hur de fåtaliga skarorna
stridde och blödde för sin fosterjord och frihet i det
oförgätliga Finland, så måste hans stridslustiga gestalt framstå
igen oct bland förkämpame lysa upp denna dystra tafla
af olyckor, mödor och motgångar. Snart kom äfven
skalden och bemägtigade sig detta för honom så fruktbara
fält, rikt på ämnen att anslå ädla sinnen och sätta
känslorna i svallning. Med sin andes trollmagt frambesvor
han ur grafvamas mörker och tystnad »ärans
vålnader» utur alla led, samt tryckande på deras dimmiga
gestalter konstens höga och oförgängliga insegel, bjöd han dem
att lefva ett skönt och evärdligt lif i Norden. Grenom snillets
siaregåfva förmådde han beundransvärdt, och bättre än
någon lefaadsskildrare, intränga i v. Döbelns väsen, och
åter-gaf dess starka, men ädla drag i två oförlikneliga stycken
af Fänrik Ståls sägner.

Redan hade gamla finska vapenbröder velat betyga, »att
krigsmannasamband, knutet vid strid, faror, blod och död
aldrig upplöses», att detta brödraskaps inbördes kärlek ej
dör bort förr, än med lifvet; de hade i tysthet
sammanskjutit en betydande summa till en passande grafvård öfver
honom, på det att hitöfver resande landsmän icke skulle,
såsom det händt, behöfva länge söka efter hans hvilostad.
Då kom den om våra dyrbara fornminnen så ömme och så
förtjente A. E. Holmberg, på en vandring på Johannes
kyrkogård i Stockholm, att händelsevis upptäcka den enkla, af tidens
tand frätta erafstenen, hvars inskrift genom skolbarnens
lekar derpå blifvit så bortnött, att den frejdade mannens
namn knappt kunde läsas. Lifligt rörd vid denna syn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free