Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dä te kula å gno igen, å dä ä dä, ja ville slippa, för
når en ha gnott töcken söm ja i tusen år, så tar en
på te tröttna», sa han.
Men hur di språka’, så vart di sams um att
härtingen skulle lägga in lappen i äschå å så gräfva nera
sju alnar unner jola unner en själfväxter35 sten. Så
tacka’ di hvarann för godt sällskapp å så skeldes di åt.
Härtingen gjole söm öfverenskummä va, å inga ännring
va han go för å varscha. Han lefde löckliger å nöjder
te hopa mä prinsesså å feck bå sönjer å döttrar. Når
kungen dog feck han hela riké ög å må tro han stog
sej inte sämmer för dä, å dännasse lefver å regerar han
fälle än um han inte ha vurta döer.
Men den dära äschå mä lappen i, den ä dä många
söm gnia å leta ätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
