Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dä va illa gjort licka, å så illa trodde han fäll inte
dä skulle ta häller.
Han vart så ånger41 å bedröfvar, så han visste raks
inga rå, för hva skulle han nu ta sej te?
Dä va allt så gödt han geck samma vägen han
ha skicka’, gumma, å så tog han knifven å skar
halsen åf sej.
Mä däsamma hörde han hur dä skratta’ utum stuga,
å han vände ögera åt fansträ. Där varscha’ han Titta
Grå’ å så dog han.
Nu va ho fäjen förståss, för hva’nte skam mägta
mä,42 dä va ho kropp te göra.
Skam va nte långt borta han häller. Han kdm mä
kjorteln å tröja hänganes på en lång lång häschästång
å sträckte döm i mota.
»Köm nämmer, så ja får ta er i hånna å tacka»
— sa ho.
»Nej, håll dej ifrå mej», sa han å mota’ å stack
mä stånga. »Nock skäller di mej för den elake å den
håle å tdckä där; men så elaker som du, dä ä ja då
inte licka. Si här» sa han — »ta dä du ska ha, så ja
blir qvitt ve dej» — å så sutta han stånga å klära
te’na, å la te å gnia dä mesta han orka, för så rädder
va han.
Titta Grrå stog där å koxa å unra\ Men mä hon
stura’ söm bäst, så köm dä två hvita dufver flaxannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
