Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuppen å töfshönå.
a
>c]?)’å va en gång en tupp, som hadd’ en hel hop mä
höner te sköta å akta, å blann döm va dä e lita lita
töfshönå1 ög, söm tyckte ho va alldelest för rar te vara
i lag mä di annra hönsa, för di såg så gamla å rugguga
ut, så ho ville ut å sprätta för sej själf, så folk skulle
få si hur fin ho va, å töcken rar tofs å töcka granna
fjärar ho hadde. Når di så hölls på sophögeri en
da å sprätte å plocka’ å skrocka2 söm vanlitt, så köm
den dära lusta påna’ å så skrek ho:
»På, på, på, på, på, på gälé!
På, på, på, på, på, på gälé!»
å ville i väg. Tuppen sträckte öpp hufvé å ruska’ på
kåmmen å fjärar å ropa’:
»Gåck inte dit!»
ä alla di gamla hönera skrocka’ di mä:
»Gåck-gåck-gåck-gåek-gåek-gåek inte dit!»
men ho gne lika fullt i väg, å va nte litä stursk, når
1 höna mä tofs i nacken — 2 om hönornas läte särskildt när de vilja
ligga på äggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
