Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antura!» Han vart så fäjen å gla så han ga kåringa
en stot i siå så hö va nämma70 ve te trilla höfdes77
öfver skånkår78 på drängen.
»Mor!» röt han, »mor. Hvar,har du kumma’ öfver
all den håra rara fågnå’n ? Du ha fäll’ inte stul’en licka.»
»Håh dä ä Hte ja ha gömt ihop» sa ho, »å så
tyckte ja dä kunne passa å ta te i da ätter dä ä förrsta
middasmålä ja ger den nya drängen vånn» 79 sa ho,
men nock önska’ ho bå drängen å &äm sin så långt te
kos, ho kunne tänka sej, å ett bra stycke länger ändå,
dä kan en fälle veta, för dä va ju arstufar ho sökte, å
stackare han, nu feck han sluka vär’ i ställe.
Men dä va e inmarig käring, å tocka hitta allti
på rå.
»Hör ni far», sa ho. »Arstufar hålls hännasse i
skogen han mä, å nu ha vi allri bjudd80 honom dä
bittersta grånn; Yill ni inte be honom komma hit å
hålla te gö’er han ög.
Boen va just lika kymrar81 um den hjälpa, för
massäcken va’nte så värscht stor, så nock kunn’ han å
drängen husbergera alltihopa, tyckt’ han; men han van’te
nisker utå sej’ å inte ville han göra mor imot häller.
»Gåck å bju arstufar, du» sa han te drängen, å
drängen geck ög, men tog sej förrst en stor ostäbete.
Den skull’ han ha te tugga på mä han geck, sa han,
för vattävällingen å paltäbrösbetar, han feck te frukust,
hadde långesenna sjöcki82 bdrt, så han va så illa hun-
76 nära — 77 hufvudstupa — 78 benen — 79 vår — 80 bjudit —
81 liknöjd — 82 sjunkit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
