Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvistmuntus, Kobäljantus, Abörrnäsius.
^p)ä va en gång en konung, söm va så förfaschelitt
lärder så ingen prest i hela väla va värr’ än han. Ja
han va så lärd, så gement1 fölk vante go te å begripa
hva han sa, å inte kunn’ han förstå döm häller. Men
för å ha någa mennis&er te tala ve, så skaffa, han sej
sju visa mästare, söm inte va så lärda söm han någä,
men söm va så pass ändå, att di kunne lägga ut hanses
lärdom, så dä geck i anna fölk, å vänna um va di
gemena sa, så dä vart så lärdt å könstitt, så kungen
kunne begripa’t.
Han hadd’ ingen sön, den kungen, men e doter hadd’
han, å för ho skulle bli löcklitt gift å riké regeradt
ätter lårdomsfundamenter,2 sä latte han gå ut e förorning
att den, söm va så lärder, att han va kropp te göra
honom å hansas mästare svarslösa, han skulle få dotra
1 vanligt, simpelt — 2 lärdomsregler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
