- Project Runeberg -  Sagor och äfventyr berättade på svenska landsmål /
190

(1883) [MARC] Author: Gabriel Djurklou With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Askepoten.

-fjpä va en gång en bonne, söm många ä fälle dä, .å
han hadde tre sönjer.1 Di håga störste pojkår va
brasche-nock2 fölkalika; men den minste pojken ville allri vara
höffsliger3 söm anna fölk, för han sått i spisen å grof
å pöta’4 i åska för jämnån, å honom kallte di för
åske-pöten. Inte så värscht åvälse5 frå bonns gål va ett stort
slött, söm skulla’6 så rart af barästa gull å selfver, å
allri i väla ha en skulk’7 sitt så fin å rar e fru, söm
frua va, söm bodde på slöttä. En da sa bonn han åt
di håga störste pöjkår — i entomme förståss för
åske-pöten skulle inte hörå’t — att di skulle ta å fria te
frua. Ja dä va fäll’ inte pöjkår mot um någä, å så
vart dä sajd8 att di hvan ätter ån skulle fresta si löcka.

Men pöjkår vante go för å hålla sej. Å hur di
skroppa’9 å skräfde’10 um hur löcklia di skulle bli å
hökkendera skulle bli vinnare11 åf döm, så fick allt
åskepöten vär um’ä te slutä, å då ville han mä han ög.

1 söner — a någorlunda — 8 snygg — 4 röra, gräfva — 6 långt bort

— 6 lyste, glänste — 7 skolat — 8 sagdt — 9 tala öfvermodigt — 10 skryta

— 11 .segervinnare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgsagor/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free