Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<chapter name="Inledning">Inledning
"När man noga vill tillskåda och med renan hug öfverlägga, hvad målet är för en ting, hvad det är för en gåfva af Gud; huru stor, outsäglig, underlig och obegriplig den gåfvan är, så menar jag väl vara värdt, att man andra fåfänga förbigången, slår sig något till denna fåfängan — om det är fåfänga — betraktar Guds underlige verk och högste skänk, dermed han menniskan i denna verlden för all andra kreatur prydt och begåfvat. Målet och bokstafven betjena båda ett ämbete: det ena bär ärende till öronen, det andra till ögonen: äro ädle budbärare och derföre väl värde, att man något uppå dem vänder, att man lärer rätt känna, torfteliga nyttja dem och att man dem med anfödd - beqvämlige färger och yrke, kläder och pryder: — — hvarutaf jag för min del bevekt gerna hafver velat afknäppa några stunder till att använda uppå vårt kära fäderneslands, det svenska tungomålet. Detta säger jag derföre att jag vet vårt mål af oss sjelfvom inföddom vanvördas och föraktas för dess släthet och fattigdoms skull, så säga vi. Deremot fira vi och göra stor högtid af fransyska, spanska och italienska, likasom rika af mykla ord och ordaegendomar; herrlige af prång, glimmande af fagerlek och flödande af socker och sötma. Men huru väl detta anstår och tämer en till ålders kommen alvarsam fru, som, kläder sig efter gamla drägten, att hon behänger sig, här med ett och der med annat, sönderhackadt, fransadt, krusadt, gullbrämadt, allamodiskt plagg, det se och le vi åt alla dagar." <tab><tab><tab>Stjernhjelm. Snart är ett århundrade förflutet sedan Ihres lilla och med flera väsendtliga brister behäftade svenska dialekt-lexikon utkom. Det har derföre varit en liflig önskan hos alla, hvilka älska vårt uråldrfgå herrliga tungomål, att erhålla en ordbok öfver svenska landskapsmålen, som meddelade oss en närmare kännedom om våra talrika munarters rika och i så många hänseenden märkliga ordförråd. Ehuru ett sådant arbete alltså med fog anses vara af behofvet påkalladt, kan det måhända tyckas vara för tidigt att utgifva ett verk, omfattande alla svenska munarter i Sverige och Finland och att man heldre borde vänta dermed till dess flera ordsamlingar ur våra allmogemål hunnit utkomma. Fulleligen inser jag att det i sanning är ett stort och dristigt företagande att nu offentliggöra en ordbok öfver svenska allmogespråket och då ett försök härtill härmed lemnas i allmänhetens händer, torde det ej vara ur vägen att på förhand yttra några ord härom. Under utarbetandet af en ordbok öfver svenska medeltidsspråket, hvarmed jag under en följd af år varit sysselsatt, har det, enär många af våra svenska medeltids-ord ej finnas i de gamla norrœna skrifterna varit vigtigt att undersöka huruvida man ej skulle kunna spåra dem eller deras fränder i våra fornartade, hittills i allmänhet föga påaktade i landskapsmål. En närmare bekantskap med dessa, af hvilka några äro de äldsta och märkvärdigaste i Skandinavien, framkallar hos forskaren stor glädje och mycken öfverraskning: glädje öfver att se huru troget vårt folk bevarat den af fäderne ärfda ordegendomen; öfverraskning vid att påträffa de gamla ordformerna och sådana kostliga ord, som man ej kunnat förmoda ännu skola på folkets läppar qvarlefva. Detta kunde och kan ej annat än mana till fortsatta forskningar. Under umgänge med allmogen, genom åtskilliga vidsträckta språkfärder genom hela fäderneslandet och bekantskap med språkforskare, som, förtrogne med allmogemålen, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
