Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5:o) Keltiska eller celtiska grenen, hvaraf ej blott grundspråket, utan äfven äldre minnesmärken saknas. Detta tungomål talades af Kelterne eller Celterne, som i den förhistoriska tiden bebodde mellersta Europa, men sedermera undanträngdes mot nordvest. Hos grekiska och romerska författare läsa vi några få uppteckningar af forngalliskan, men de egentliga språkliga minnesmärkena härröra från 8:de och 9:de århundradet samt bestå af glosor och mellanradiga öfversättningar, som af irländska munkar efterlemnats. Den keltiska grenen utgöres af tvenne afdelningar: 1) den gadheliska eller gäliska. hvartill höra forniriskan, ny-iriskan eller ersiskan i Irland och gäliska eller högskottska i Skotlands högländer samt den i viss mon afvikande munarten på ön Man: 2) den kymriska, som utgöres af cymriska eller walesiska i Wales, den numera utdöda corniskan i Cornwales och armoriskan i Bretagne uti norra Frankrike. Till denna afdelning af keltiskan hörde äfven galliskan i Gallien eller Frankrike och troligen språket, som talades af de gamle Belgerne. Den gadheliska grenen utmärker sig framför den kymriska genom bättre bevarad ålderdomlighet och renhet. Grekiska, italiska och keltiska grenarne, som utgöra den sydeuropeiska afdelningen af den indo-europeiska språkstammen, äro inbördes mera beslägtade än med något annat tungomål af samma stam och stå i ålderdomlighet närmast den asiatiska afdelningen. 6:o) Slaviska eller sarmatiska grenen, hvars grundspråk vi icke hafva i behåll, men fornbulgariskan eller fornslaviska kyrkospråket, på hvilket Cyrillus, Methodius och deras efterföljare från senare hälften af 9:de århundradet öfversatte Bibeln och andra religiösa skrifter, kommer fornspråket mycket nära. Sydöstra afdelningen utgöres af 1) sloveniska, som talas af de slavoniska invånarne i Kärnthen, Steiermark och Krain; 2) serbiska, dalmatiska, illyriska i Serbien, Dalmatien, sydöstra Kroatien, Bosnien, Herzegovina och Montenegro; 3) bulgariska, den mest förderfvade af alla slaviska tungor; 4) rysska med dess munarter, bland hvilka den vigtigaste är malorossiskan (i Ukrän kring Kiew). Till vestra afdelningen höra: 1) polska eller lechiska med flera starkt afvikande munarter, såsom mazuriska i en del af det forna Masovien och Podlachien samt kassubiska. Polska språkminnesmärken finnas från 14:de århundradet; 2) böhmiska eller tschechiska har i mähriskan (morawsky gazyk) och Ungerns slowakiska munarter mera ålderdomliga former än den egentliga böhmiska dialekten och nuvarande skriftspråket; 3) öfver-lautziska och neder-lautziska, af hvilka den förra närmar sig böhmiskan, den senare polskan, gå i språkliga minnesmärken blott till 16:de århundradet. 7:o) Litauiska eller lettiska grenen har blott från de trenne sista århundraderna minnesmärken att uppvisa. Med afseende på det phonetiska eller ljudläran öfverträffar litauiskan alla ännu lefvande grenar af den indo-europeiska språkstammen. Nära befryndad med litauiskan var den gamla preussiskan vid kusten mellan Weichsel och Memel, men detta tungomål utdog i senare hälften af 17:de århundradet. Lettiskan, som talas i Kurland, Semgallen, Lifland och Litauen vid kurländska gränsen är ett till ljud och form yngre språk och står till litauiskan ungefär i samma förhållande som italienskan till latinet. 8:o) Götiska grenen utgöres af trenne bigrenar, den moesogötiska, tyska och skandinaviska. 1) Moesogötiskan eller götiskan (gotiskan) står grundspråket närmast och har man af moesogötiskan kännedom nästan endast genom Ulfilas' eller Wulfilas' bibelöfversättning. Biskop Ulfilas var född år 318 och dog 388 efter Chr. Denna tunga, som ej har efterlemnat några döttrar, så framt man ej dit får räkna Ulaniskan på Krim, utdog med östgötiska rikets undergång i Italien. 2) Tyskan delade sig tidigt i tvenne hufvudafdelningar, nämnligen lågtyska och högtyska. a) Lågtyskan förgrenar sig åter i trenne sidogrenar: α) Fornsaxiska eller fornnedertyska är språket i minnesmärkena från 8:de till 11:te århundradet, och talades i landet mellan Rhen och Elbe, med undantag af norra delen, som Friserne innehade. Af fornsaxiskan, som vi känna i synnerhet genom det berömda skaldestycket från 9:de århundradet, Heliand, finnas tvenne döttrar, nämnligen : aa) de nuvarande nedersaxiska eller plattyska munarterna, som i skriftligt bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
