- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
X

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I Grågås (från år 1118) heter det:
”Danskir eða Sænskr eða Norrœnir, or þierra
konúnga velldi þriggja, er vor túnga er”.

Beträffande de språkliga bevisen, så
intyga de talrika runstenar, som funnits
från Slesviks sydligaste gräns till långt
upp på skandinaviska halfön och af hvilka
Sverige har ett så utomordentligt stort
antal att fornnordiska språket, norrœenan,
talades med obetydliga dialekt-olikheter i alla
de tre nordiska rikena. Person- och
ortnamn lemna samma vitnesbörd. Ju längre
vi gå tillbaka i tiden, desto större finna vi
språkets öfverensstämmelse vara öfver hela
norden. Våra äldsta landskapslagar, t. ex.
Vestgöta- och Upplandslagarne, afvika blott
i ringa mon från fornnordiskan eller gamla
isländskan. Samma förhållande eger rum
med svenska skrifter från 14:e och till och
med från början af 15:e århundradet. Ett
obestridligt vitnesbörd att nordens fornspråk
tillhörer Sverige likafullt som Norige och
Danmark lemnas af svenska munarterna
och det är ett af ändamålen med denna
ordbok att frambära detta vitnesbörd.

Det ligger i sakens natur att ett öfver
så vidsträckta länder utbredt tungomål icke
kan hafva bestått utan att upplösa sig i
munarter, hvilka dock hafva varit så litet
olika att skandinaverne öfverallt utan tolk
varit i stånd till att förstå hvarandra. När
vi betrakta runinskrifterna och våra
landskapslagar, finna vi deri prof på hvarje
landskaps tungomål för de olika tiderna,
men skiljaktigheterna äro dock ej särdeles
stora. Olikheterna inom våra nuvarande
landskapsmål kunna, såsom C. Säve
anmärkt, icke sägas vara grundade på
forntida skiljaktigheter, utan äro de snarare
alster af tiden, såväl när afvikelserna blott
höras i uttalet, som när de äfven framträda
i ordförrådet. I senare afseendet bero de
förnämligast på den större eller mindre
trohet, med hvilken folket å ena eller andra
stället bibehållit språkarfvet rent och
oblandadt ifrån forntiden. Ju längre man
skådar tillbaka på språkets historia, desto
ringare äro munarterna till antalet och med
föga skiljaktighet utpräglade.

Slaviska, litauiska och götiska
grenarne utgöra den tredje afdelningen, den
nordeuropeiska, och enär deras språkbyggnad
har mindre ålderdomligt än de andra
grenarne att uppvisa, så kan man med fog
antaga att dessa språkgrenar först skiljt
sig från det indo-europeiska urspråket,
hvars ursäte troligen har varit höglandet
vester om Mustags och Belurtags
bergsryggar mot kaspiska hafvet. De vestligaste
folken hafva först uttågat, senast Perser
och Inder. De af sanskritstammen i Indien
anträffade urinvånarne trängdes mot söder
och underkufvades småningom, men deras
tungomål äro ännu vid lif jemte
sanskritdotterspråken i tamuliska, telingiska,
canariska m. fl. och höra måhända till den
tatariska språkstammen.


6. Svenska handskrifter från medeltiden,
som blifvit begagnade för att upplysa svenska
landskapsorden i denna ordbok.


De svenska medeltidshandskrifter, som
i detta afseende blifvit begagnade och utur
hvilka upplysningar meddelats, förvaras på
kongl. bibliotheket i Stockholm,
gymnsiibibliotheket i Linköping, universitetsbibliotheket
i Köpenhamn samt stora kongl. bibliotheket
derstädes och äro följande:

Cod. A. 13 = Pappershandskriften på
kongl. bibliotheket i Stockholm, A. 13 i
mindre folio; består af 161 blad och
innehåller: ”Ærliga renlifues closter jomfrus
Mäktils uppenbarelse”. Början och slutet fattas.

Cod. A. 27 = Pergamentshandskrift
på kongl. bibliotheket i Stockholm, A. 27,
i qvart; inbunden i skinnband och utgör
276 blad, af hvilka det första och sista,
äfvensom bl. 10, 117, 118 och 119 äro
oskrifna. Innehåller: 1) Aff gudz pìno;
böner om Christi lidande, 9 blad; 2) S.
Bernhardi liber de arte beate vivendi
, bl.
11—116; 3) Christi pinos historia, bl.
121—135; 4) Postilla på alla söndagar i
året
. Börjar med 1:a sönd. i adv. och
slutar med 24:e sönd. efter trin., som dock ej
är afslutad med bl. 275.

Cod. A. 29 = Pergamentshandskrift
på kongl. bibliotheket i Stockholm, A. 29,
i mindre qvart; inbunden i skinnband och
utgör 236 blad. Handskriften är från början
af 16:e århundradet, språket uppblandadt
med danska ordformer. Innehåller:
1) Helgonakalender; 2) en bönebok; 3) J.
Mariæ psaltare
; 4) Tidher af J. Maria;
5) Några af Davids psalmer; 6) Regula
S. Salvatoris
; 7) Jhesu Christi pijnes
thænkilse
; 8) åtskilliga andra böner.

Cod. A. 36 = Pergamentshandskrift
på kongl. bibliotheket i Stockholm, A. 36,
i mindre qvart; består af 187 blad och
innehåller Liber precum pro nonnis
Vadstenensibus
. Svenska böner finnas bl. 34—75;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:46:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free