Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - A - AKK...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AKK
ALD
FI. Ingo i Nyl.). — Ordet är i svenska
munarterna uti Finland lånadt från finskan.
Akk-fjöle, f. fönsterlucka. FI. (Öb.;
för-åldr.). Jfr fjäl. — Fin. akkuna, fönster; esthn.
akken, akkan, akn, id.; ryss. okko, id.; ung.
alkna, lucka; wal. agen, rima; arm. akn, Öga.
Akt, f. mening, afsigt. — Fsv. akt, id.;
fn. aktan, f. observatio, animadversio, n. agt, f.
uppmärksamhet.
Aktel, akter, adj. aktsam, varsam. "Akter
om sina penga". Vg. (Vadsbo). Akten, a) id.
Vg; b) kinkig. Dls. — N. agtig, adj. aktsam.
Akterskär, n. visst gårdsmärke på hästar,
som släppas ute. Öl.
Al-källtring, m. stor skojare.
Al-tjyv, m. stor-tjuf. Sk. — Fn. allr; adj.
all, hel; swz. alle, id.: "er ist alle blind."
(Stalder 1, 95). På samma sätt brukas i latinet
omnis i st. f. totus.
Ala-gris, m. gris som uppfödes hemma.
Åm.
Alan, f. def. könsdelsen på kor. Ala-juvret,
n. def.; id. FI. (Ingo). Jfr bäran.
Alasam, alsam, älasam, adj. fruktsam, som
lätt föröker sig. Vb.,åm. Avelsam. Vb. Alansam,
adj. fruktsam, som ofta föder, har afkomma;
eg. om djur, men äfven om menniskor. Hs.
(Db., Bj.).
Ald, n. afkomma, yngel. Vb. Åld, id. "Ha
äld," uppföda (boskap). Jtl. Aldör, n. afföda. Hs.
(Db., Bj.). — Fn. eldi, n. foster; wal. al, id.; n.
al, n. a) uppfostran; a) ungt kreatur som skall
uppfödas; elde, n. yngel, afkomma.
Aldur, m. ålder. G. Alder. FI. (Nyl.) Aller
Vb.,hs.,bhl.,vg.,sk. Deraf gammels-ålder, m.
ålderdom, gamla dagar. G. Gammels-aller, id.
»Ja tänkte att min grebba skulle hjelpe mej på
min gammels-aller." Sk. (Oxie). — Fsv. o. fn.
aldr, m. ålder.
ALdörvona, f. def. utsigt, hopp om
afkomma. Hs. (Db.,Bj.). Jfr vån. På samma sätt
sammansättes i fn., t. ex. aflvân, f. hopp om
hjelp, undsättning.
ALen el. ALn, adj. född, uppfödd; välfödd,
qvick. »En aln hest," en qvick häst. Hs. (Bj.).
— Fn. alinn, p;p. född, uppfödd; n. alen.
ALsk, hem-alsk, adj. hemmastadd. Hs.
Av-a Lder, n. a) afföda, såsom lam, kidlingar,
föl; b) alster. Jtl.
Go(d)aLen, adj. a) eg. välfödd; b) [med
negation] af godt sinnelag. "Han ä int go-alen",
han har ej godt sinnelag, är ej god att tagas
med; han är stark. Hs. (Db., Bj.).
Hem-ALen, adj. för mycket hemmastadd,
näsvis, oblyg. Hs. (Db., Bj., Jerfsö).
Ill-aLug, adj. cg. illa uppfödd; som har
ovana; om kreatur. »Hesten ä så ill-alug åg
illgjolsam.» Hs. (Db.)
Äling, m. a) litet barn. Sm. Skvåling, m. id.
Sm. b) liten fisk, fiskyngel. Ög.
Ält, f. brunst; om bockar. Bokk-ält, f. Vb.
Altäs (ipf. — äsä), v. n. vara brunstig; om
bockar och gumsar. Vb.
Älva te sej, v. n. tillväxa, tilltaga. Ög.
(Enl. Kalén.)
Ala, f. gröda. Kl.
Al-gro, m. spädt gräs. Vb. (Fryksdal.)
Alig, adj. växtlig, frodig. Vg., sm. (Vestbo),
kl. Almig, id. Vg. (Åsarp i Redvägs h.), ög.
Alma sej, v. r. 1 slå skott, gro, växa; om råg
o. d. Sm.
Ål (pl.-ar), m. framspirande brodd, af säd,
potäter och andra rotfrukter. Sk.,hl.,bl.,kl. Al
(pl.-ar). G. ALö, m. Hs. (Bj.). — »Havren
skjuter långa ålar". HI. Visa(r), m. pl. id. Sk. (Oxie).
— N. ål, framskjutande brodd.
Åla se, v. r. 1 framspira, gro, skjuta brodd.
"Potatera åla se». Sm. Åla sej, v. r., ålas, v. d.
id. HI. — N. åla, v. n. spira, gro.
Åla, ålla, ål, f. ett i träde liggande, med
olgräs öfvervnxet fält, innan det plöjes upp. »Sätt
fåren opp på ålan. Jor(d)en ligger i ål. S. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
