- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
10

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - ANG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ANGÅLÄS, v. d. vara tvär, ogin; brukas blott
i præsens. Jtl.

ÄngålLu, adj. kinkig, elak; om barn. Jtl.
Jfr fn. án, m. möda, besvärlighet, ángra, v. a.
plåga, förtreta, eller måhända fin. angara, adj.
häftig, sträf.

ANHARVA, v. a. 1 upprepa. Sm. (Vestbo h.).

ANIG, adj. flitig, ihärdig. Ög. — N. endig, adj.
flitig; annig, id.; moes. anna, att arbeta; fn. anna,
verkställa, fullgöra; jfr and, ån, arnig.

ANIN, (f. aaron, n. anna; pl aar), adj. annan.
Fl. (Öb.). Annar (pl. arän), id. Nb.,vb. Jfr adre
— Fn. annar (f. önnur, n. annat); pl. adrir (f.
ađrar, n. önnur), annan.

Anin-hålin, endera; maskulint. Fl. (Öb;).

Anna-hårt, conj. antingen, )( elå. Fl. (Öb.).
Annä-hårt, endera, ettdera af två. Vb., jtl.
Anne-holot, id. Nb. Anålt, antingen. Jtl. — Fn.
annar-hvör, annat-hvört, en, ett af delarne.

Anna thåle meir, dubbelt. A. ”Hur maang
konar har ’et?” Huru många kor har du? B.
”Anna thåle meir än thu”, dubbelt så många som
du. Fl. (Öb.). Annätåkkä dill, en gång till så
mycket. Vb. Anatokå, id. Fl. (Öb.).

ANIS-ROSER, f. pl Saxifraga granulata. Ul.

ANKA, 1 f. 1) eg. and; 2) ett jern på slädmeden
i skapnad af ett S, hvarpå skakelkroken trädes.
Ög. Jfr likväl anndra, f.

ANKA, 2 v. n. 1) anka el. anka på, ångra,
förtryta. Ul.,nk.,vg.,ög.,bhl.,sm.,kl.,hl.,bl. Anka
sej,
v. r. ångra sig. Bl. Ånka sej, id. .Sk.
Anka sej, beklaga sig. Ög.; 2) klaga, jämra sig,
låta illa. Vg.; 3) anka om ngt, ofta påminna om.
Ög.,hl.; 4) anka ngn för ngt, vara misnöjd, bära
agg till någon. Hl. — N. anka; d. anke; d. o. n.
dial. ank, n. bekymmer, oro; ånger, förtrytelse; nht.
anken, v. n. klaga, jämra sig. (Grimm, Wb. 1, 379);
jfr fn. ánki, m. a) fel, lyte; b) agg; skr. anka.
n. fläck, fel; hindost. ank, smutsfläck.

Ank, n. a) fel, ofullkomlighet. G. b) agg, hat,
misnöje, ånger, klagan. Nk.,sm.,hl.,bl.,g. —
N. ank.

Ankning, ånkning, m. ånger, förtrytelse. Sk.
(Oxie), vg.

Ankä, adj. obelåten. G.

ANKAR-KULA, f. oduglig häst, hästkrake. Vg.,
bl. Angargula, angarkula, f. 1) id. Sdm. Kampgula,
f. id. Sdm. Hästgula (pl.-ler), f. id. Nk.; 2) oduglig
menniska, odåga. Sdm. (Ornö). — Jfr nht.
(schind)-anger, skinkmärr; gaul, m. häst; medelt, lat. angarium,
"equicinum et officina, ubi equi sufferuntur"; angernaco,
equus deterior. (Legg. Bojor.); gr. ἄγγαρος,
m. ridande ilbud; (persiskt ord); ἄγγαρα, n. pl.
stationerna för sådana ilbud. Jfr slutligen lat.
caballus, m. häst; it. cavalla, gr. ϰαβαλλ-ης,
id. S. akk, gula.

ANKIVA, s. enkiva.

ANKOMMEN, adj. 1) skämd, halfrutten. Ög.; 2)
något drucken. Ög., sk. Annkummen. Nk.

ANKONA el. ankonä, en mildare svordom. Ul.,
sdm. ”Djäkeln ankonä”.

ANKOST, m. 1) körredskap. Jtl.; 2) redskap
lösegendom. Ul.; 3) förråd pä virke att deraf
slögda körredskap; trävirke till åker- och körredskap
Ul. (Rosl.) Annkost. Hs. (Bj.). — Fsv. ankostir,
m. pl. kreatur och redskap hörande till landtbruket;
af anna, v. arbeta, förrätta arbete som hörer till
landtbruket, koster, redskap. På samma sätt i fe. t.
ex. antimber, materia, andveork, åkerbruksredskap.

ANKUL, m. fotknöl. G. Åkul, åkkla. Dl.
Akkel. Vl., kl. Akkla. Bhl. Akkle, n. Dls. Ankel.
Nk.,ög.,sm.,sk.,hl.,bl. Ankla, n. (def. anklat).
Vg. (Marks hd). Akker-kula, f. Hs. (Db., Bj.),
Åkerkula, f. Hs. (Jerfsö). Ankla-knyla, f., Sm. —
Fsv. ankul, ankal, fn. ökull, d. ankel, d. dial.
agild, n. okkel, okla, fe. ancleo, ancleov, fht.
anchala, ns. enkel, fris. ankel, gl.c. anclowe, e.
ancle, e. dial. ancliff, ankley, skot. ancleth,
hancleth,
holl. ankel, enckil, it. ancalone, angolo, id.

ANLAG, annlag, n. inbärgade grödan; så
mycken säd, som på en gård blifvit på ett år. Vg. —
Moes. an, höst, anna, arbeta, skörda; lag, af sv.
lägga, v. a. ponere, collocare.

ANLAGA, andlager,? likhet, jemnårighet. G.

ANLJUST, adv. mycket, stort. ”Dä va anljust
mä snö.” Vb. Jfr annsjukkt.

ANMÅL, s. and, ann.

ANNA, annä, conj. men, utan. ”Han kom inte,
annä hustra hans kom i ställe.” ”Dä va inte någe
åt kritera i dä hage, anna dä va bare berga.” Nk.

ANNA-DAGEN el. äi anna-dagen, adv.
häromdagen. G. (F.).

ANNA-HVAR, adj. hvarannan. Hs. (Bj.). —
Fn. annarhvör, en af två.

ANNAKKA, mildare svordom. ”Djäkeln annakkä”.
Sdm.

ANNA-MAD, m. Lemna trisulca. Sk. — D.
andemad.

ANNAR, s. anin.

ANNARSVE, adj. rädd, häpen. Vg. Illa-ve,
id. Vg.

ANND-RUNI, m. det gräs som vexer upp efter
första slåttern. ”Äd ar växit anndrunin." Dl. (Elfd.).
Ann-lade, m. id. Dl. (Ohre).

ANNED, adj. n. 1) eg. annat; 2) andra
ringningen till gudstjenst. Sk. (Vemmenhög, Ox.).

ANNE-HÅRT, s. anin.

ANNEKUSTA, adv. annorlunda. Öl. Fn. kostr,
m. villkor.

ANNERLES, annless (comp. annerlesare,
anlessare),
adv. annorledes. Nk. Anderlens. Ul.
Annlens, annlessäre. Sdm. Anneläss, arläss. Vb.
Annleser. Karlskoga bergsl. Anderlees, anderlejs. Fl.
(Nyl.) Annlessere. Ög.,hl. Annelöns, id. Sk.
Annelönsare, (compar.), mycket annorlunda. Sk. (N.
Åsbo). Jfr adre.

ANNERTELESS, adv. annorlunda. ”A. gjure
hu”, annorlunda gjorde hon. Sm. (Enl. L—n).

ANN-FÖR-SI, v. a. anse. Ög. (Ydre), nk.

ANNGUAR (f. — u, n. — utt), adj. möglig,
(dufven, skämd; om kött och fisk-varor. S. G. Jfr
änger, pl. maskar i kött- och andra matvaror.

ANNIKA, n. propr. Anna. Vg. (Demin.).

ANNORDANT, adv. annorlunda. Sk., bl.
Annerdaner, anndaner. Kl. Jfr dan.

ANNSAMÄ, v. a. sköta (t. ex. kreatur). S. G.
— Jfr fn. annsemi, f. arbetsamhet, flit; n. annsæme.
f. omsorg, omhugsan. S. ansamer.

ANNSENLI(G), adj. eg. utmärkt; vacker. Nb.
(Lule).

ANNT, adv. brådt, skyndsamt. ”Jäg hav så
annt om tomä.” Vb., jtl., vl. — Fn. annt, n. ant,
id.; fsv. ant, œndt, skyndsamhet. Rimkr.

ANNTARS, det andra (föregående) året.
”Annters i fjol”, i förfjor. Bhl.

ANNVAKSIN, adj. 1) sömnlös. Hs. (Db., Bj.);
2) magtlös. Hs. (Norrala). — Fn. andvaki, adj,
sömnlös.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:48:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free