Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - AXE... - B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem> Ajsader, adj. gången i ax. "Ruen ä ajsader". Bl. Axa ópp, v. a. 1 plocka ax (på en nybergad åker). Vm., nk., ög. Axare, m. axplockare. Sm. Axe-bås, n. a) halm efter sädesstrån, som upphämtas sedan den egentliga säden blifvit inbergad. Ög., kl. Jfr lösing; b) skalet, hvari kärnen hos säd sitter. Ög. Ax-lòt, m. axände. Hs. (Db.). Ax-löpa 1, v. n. gå i ax; om säd. "Säa ax-löper nu". Ög., sm. Ax-löpa 2, f. säd, som är färdig att gå i ax. "Säa står i axlöpa". Sm. Axur, f, pl. sädesspillning vid inbergningen. Bhl. (nästan föråldr.). </poem> AXEL, f. (såsom i riksspr.) skuldra. Ajsel, f. S. Sk. Fsv. axl, f.; fn. öxl; fht. ahsala; nht. achsel; d. axel. <poem> Axel-bred, adj. högfärdig. Sm. Axel-dryg, Ög.; axel-drug, id. Vb. Axel-lutog, adj. som går med krökt rygg. Fl. (Nl.). Axla se, v. r. 1 1) rycka på axlarne, skubba sig, vara oroad af ohyra. Åxla se, Sm.; 2) visa sig missnöjd. Sm., ög., vm. Axla-skyllra, f. skulderblad. Nk. Gruv-axli, adj. som har breda och höga axlar. N. Åm. Jfr fn. grufa, v. n. böja sig ned. Kuv-axli, adj. försedd med runda och höga axlar. N. Åm. Jfr fn. kufr, m. topp, rundning. </poem> AXLA-MÄRKE, n. märke inskuret i kreaturs öron. Vg. Märket liknar en oxeltand. Jfr aksla-tand, sid. 723. AXUL, m. hjulaxel. Fl. (Öb.). Ajsel, m. id. Sk. Axål, m. 1) id. Fl. (Öb.); 2) tvärträ som framtill förenar skacklarne. Vb. Axan, f. 1) id.; 2) tvärträ, som förenar medarne på en skogskälke. N. Åm. Fsv. axul, m. axel på åkdon. VGL. II. UL.; fn. öxull; It. axis; gr. ἄξων. <poem> Ajsel-skav, n. torkad smörja kring en hjulaxel. S. Sk. Axla-bek, n. Vg. D. d. axel-skav. Molbech, Danske Ordspr., sid. 238. Ajsel-skinne, f. järnskena, hvarmed en vagnsaxel förstärkes. S. Sk. Axel-märlä, f. ytterste änden af en hjulaxel. G. </chapter> <chapter name="B.">B.
BA, batals, s. badda 3. BAA 1, v. n. 1 bräka; om får. Sm. (sällan brukl.). E. baa. BAA 2, s. badda 3. BA UD FóR (sup. batt ud fór), v. a. umgälla, plikta för, lida vedergällning för något som man sjelf eller andra gjort. Sk. (Harjagers h.). BABA, m. pappa; i barnspråket. Sm. Ns. babbe (B. W. B. 1, 34): churwälsch. bab; it. babbo; sardin. babu; it. papa. BABBA 1, v. a. 1 se någon stirrande i ansigte ; "Hva står du å babbar på mej ätter" ? S. Sk. <poem> Starre-babbe, m. stirrare; en som fånigt stirrar folk i ansigtet. Sk. (Ox., Ing.). Trade-babbe, m. enfaldig upptågsmakare. Bl. </poem> BABBA 2, interj Låt bli! rör inte! "Babba kniven"! Ett ord, hvarmed barn tilsägas att ej röra vid något förbjudet. Allm. D. d. baba (Kristiansen, ordb. över gadesproget, s. 5); nht. babä; lit. baba. BABBLA, v. n. 1 prata hams, oupphörligt sladdra dumheter; eg. om barn, men äfven om äldre personer. Götal. Nht. dial. babela, stamma, tala det man ej kan förstå, sluddra; d. d. bable; e babble; ns. babbeln; swz. babelen, babbeln; fr. babiller; it. babollare. Jfr fn. babba, pladdra. <poem> Babbel, n. sludder, pladder, prat. Kl. Fn. babb; holl. babel; fr. babil; e. babbling. Babblare, m. pladdrare, pratmakare. Vg. (Vadsbo). Babbler, m. Kl. (S. Möre). Ns. babbeler (B. W. B. 1, 34); holl. babeler. </poem> BABE el. babbe, m. liten gosse. Sm., bl. E. babe el. baby, litet barn; nht. bube, gosse; It. pupus. Jfr bäbba. BA-BUSE, m. buse ; (förkortning af barn-buse). Dl. Jfr buse. BADA, s. badda 1. BADA-HUGGAR, s. badda 3. BADDA 1, v. n. o. a. 1, 1) jollra, leka, rasa, hafva bullersam lek. Sm. (sällan brukl.). Bada id. "Thóm gär int änna ä badar, he val kleint mä läsand når fastförhöre kómber». Fl. (Qv.); 2) mäda. Sm. (sällan brukl.). Fr. badiner, skämta, leka; göra narr af. BADDA 2, 1) v. n. (såsom i riksspr.) gifva stark värme från sig; 2) v. a. värma. "Badda vidjor", uppvärma vidjor vid eld för att göra dem mjuka. Sm. m. fl. Fht. pahan, fovere; nht. bähen, id.; n. badna, halftorka. Jfr baka, basa, bädä, BADDA 3, v. a. o. n. 1, 1) gifva stryk, prygla. "Badda på'n"! Allm. Baa, v. a. tröska. "Baa saen». Hs. (Db.,Bj.); 2) göra något med kraft; hastigt och med raskhet uträtta något. »Baddar å trysker. Han bäddar på». Ög.; 3) häftigt springa eller rida. "Badda på dörren. Badda ut. Han kóm baddandes". Allm. Fe. beatan, att slå; swz. battern, prygla; e. to beate, slå, klappa; fr. battre, slå; it. battere, id.; lt. batuere, slå, stöta, klappa. Jfr bata. <poem> Bada-huggar, m. baddare, stor huggare. Fl. (Qv.). Badd (el. bad), n. 1) slag, stryk. "Du ska få badd". Ul., vm., sm.; 2) gång (vicis). »Ett badd», en gång (semel). Vm. Fsv. badd, badh, n. a) slag (ictus). Rimkr. 128; b) strid, blodbad. Skaft. 303. Ivan 5700. Ba (eg. bad), n. 1) tidpunkt. Deraf ba-tals, adv. tidtals, stundom; 2) anfall, paroxysm. Längte-ba, anfall af längtan. Svemme-ba, anfall af svindel; 3) tag, nappetag. Vl. Badu-mann, m. baneman. Fl. (Ingo). Bäddrä, v. n. slå boll utan sällträ; leka boll. G. (F.). Väddrä, id. S. G. Bäding, m. 1) stor slaga; 2) något ofantligt stort, baddare, t. ex. stor fisk, sjel. N. G. Harke-bad, n. slagsmål, hårdt napptag. Vm. Jfr fn. hark, n. a) stoj, buller; b) träta. </poem> BADDUS (el. badus), 1) adv. a) hufvudstupa. "Han föll baddus på näjsan". Bl. (Gemshögs s:n); b) ända fram. "Änna baddus". Sm. (Östbo). Bardus, id. Hs.; c) genast. "Du ska springa ätter vatten å dä baddus». Sdm. Bardus, id. Ög.; Jfr nht. bardaus, BAFF, m. galniug, drummel som pratar dumheter. "Dä ä en räkti baff". Baffing, m. halfgalning. Sk. Frosta (Demin.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
