- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
39

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Blå-tistel, m. Echium vulgare. Bl.
Rävasvanns, m. rävarómpa, f. id. S.Sk.

Blå-tel, m. Melica cærulea. Nk. (Eg.
blå-tåtel?.

Blå-topp, m. Centaurea Cyanus. Sdm.
(Björkvik).

BLå-vulen, adj. blåaktig, som stöter i blått.
Nk. N. blåvoren, id.

BLAR, blår, f. pl. blånor. G. Blår, id. Sk.
m. fl. Deraf grann-, grov-, skäktä- blår. Nk.;
ordet utmärker eg. skäfvor; jfr nht. bleuen, v. a.
att slå: tundere, cædere; fht. pliuwan (inf. plou);
mht. bliuwen ipf. blou), id.; moes. bliggvan (ipf.
blaggv); lat. flig-ere, att slå; e. blow, slag.

BLARA, v. n. 1 lysa, glimma. ”Dai krunebrua
va inte vakker, för hu hade inga ting, som
blarade”. Sm. N. blavre, v. n. flamma, glimma; jfr
blaga.

BLARR, blarra, s. bladdra.

BLASA, s. blåsa.

BLASK, s. blaka 1.

BLASKA 1, v. n. 1 blinka med ögonen. Åm.,
mp. Blask (ipf.-skä. Vb.,nb. Bluska, bloska
Hs. Fn. blaka, v. vifta; blak, n. viftande.

Blask, m. liten sömn, blund. Nb.,vb.,åm.

BLASKA 2, v. n. 1 kringstänka eller utspilla
flytande ämnen, röra i vattnet, så att det
sqvalpar; plaska. Mp.,ög.,sm. Blaska ner, v. a. vä’a
ner. Nk. S. blaka 1, af hvilket detta blaska är
frequentativum.

Blask, n. våtväder, vått väglag. Ög.,sm.

Blaskig, adj. uppblött. ”B. väg”. Sm.

BLASKÄ 3, v. a. 1 blanda; om kort. Mp.

BLASO, f. brase, eldbrase. Fl. (Qvarkens öar).
S. brasa 3.

BLASSA 1, f. märke. ”Han har en rö blassa i
pannan”. Hs. Nht. blasse, f. fläck i pannan
(Gr., wb., 2, 71.; swz. blasse, f. födselmärke
(Tobler, 56).

BLASSA 2, f. metallskifva. ”Messingsblassa,
tenblassa”. Hs. Demin. af fn. pláta, f. plåt.
(Hald.).

BLASTER, n. kålrotsblad, blad på jordfrukter,
rotfrukter. Sdm., (Sorunda),nk.,bl. Blast, m. id.
”Potatisblast”. Ög. I plur. blastrar el.
blästrar. Nk.

BLAUT, adj. 1) blöt. Vb. Blåt, mjuk, blöt.
Dl. Blöt (n. blött). Sk.; 2) svag. ”Blaut’n kar”
en svag karl. ”Blaut i hän(d)ren”, svag i
händerna. Vb. Fn. blautr, adj. mjuk, blöt; n. blaut;
d. blød, id.; mht. blœde, svag; swz. blöd, id.

Blaut-mynnter, adj. lättstyrd; om dragare.
S.G. Lenmynnter, id. N. G. (F.).

Blet-ländt, adj. sumpig; om mark, äng.
Hs.(Bj.). N. blautlendt.

Bluttme, m. 1)eg. blöthet; 2) blöt mark. G.

Blåtna, v. n. 1 blötna, mjukna, uppmjuknas.
Fl. (Nl.). Blåttna. Hs. Blattän (ipf. o. sup.
blattnä), blifva blöt, uppmjukas. N. Vb.
Blotna, v. n. genomblötas så att något blifver mjukt
(t. ex. hård lera) Fl. (Nl.). Blottna opp, v. n.
töa, smälta. Sm. Fn. blotna, v. n. vätas,
genomblötas.

Blåtå, v. n. töa. Dl. ”Hä’a blåta heile
hison vikon”, det har töat hela denna veckan.
Fl.(Öb).

Blåtåväder, n. töväder. Dl. Blotvädur. G.
Blet-vär. Hs. Blutt-vär. Fl. (Pargas i Nl.).

Blödtistel, m. mjölktistel. Bhl. N. blaut-tistel.

Blöjtä, v. a. 1) blöta; 2) gifva mycken
stryk. G. Fn. bleyta, v. a. blöta.

Blöta, f. 1) genomblötning. Vb.,dl.,nk.; 2)
bröd, doppadt i kokhett vatten, med smör till.
Vb. Kallas äfven flóttmölja, f. när flott
begagnas dertill i st. f. smör. Vl.

Blöte, blöde, n. 1) utblötning,
genomblötning, starkt regn. ”Jorden har fått blöte av
regnet”. Hl. Blöta, f. Nk. Blöda, f. Sk.; 2)
kärr, moras. ”Hästen har lagt sej i blöde”.
Hl.; 3) orent, smutsigt väglag. Blöda, f. Bhl.
(Elfs.). Blöde, f. orenlighet, smuts. Bl.
(Listers h.). Fn. bleyta, f. a) utblötning; b) dy,
gyttja; bleyti, n. utblötning.

Blötfisk, m. lutfisk. Ög. m. fl.

BLötä-vär, n. starkt regn, ihållande
nederbörd. Nk.

Blötögd (g=j), adj. 1) gråtmild, fallen för
att gråta; 2) ömsinnt. Sm.

BLE 1, m. tecken, fläck. ”Han har en ble av
den sjukan”. Mp. (Enl. Ihre).

BLE 2, s. bliga.

BLEGBLÅ, s. bleka.

BLEKA, blika, v. n. 1 1) skina. Blika, åblika,
skina på. Hs.; 2) blixtra, ljunga. Vl. Blikka.
Ul.,ög.,nk.,sdm., Runö, Nuckö, Wormsö. Blika. V.
Nk. Bleka. Vg.,ög.,kl.,sm.,bl., Åland. Blinka, id.
Hs. (Bj.); 3) säges om hafvet, då det är lugnt och
dess yta klart återspeglar föremål: ”sjön,
havet bleker”. Bl. Deraf troligen namnet på landskapet
Blekinge; 4) göra märken uti en skog genom
barkens afhuggande för att finna vägen genom
skogen; afbarka några strimmor i träd för att
utmärka gränsen mellan olika skogsstycken. ”Bleka ut
väjen”. Vl.,ög.,sm.,kl. Blika. G., V. Nk. Blikka.
”Ja ska gå före å blikka opp”. Ul.,Ö. Nk.
Blekka. Hs., sdm. Blekka, bläkka. Jtl. Bläkka. Ul.
Bleka (ipf.-ade, sup. blekt), v. a. afskala barken
på ett träd eller hugga deri att det må förtorkas
eller sörna. Sm.,sk. Fn. blika el. blíkja, v. a.
att skina, lysa; n. blika, v. n. ”blinke, glimte,
glindse”; blekkja, blika, v. n. märka träd genom
hugg eller inskärning; fe. blican; fht. plichan;
mht. blichen; ns. blêhen, skina, lysa; mht.
blechen, v. a. a) ”sichtbar sein, bloss liegen; b)
sichtbar machen”; erblechen, ”sichtbar machen”.
(Ben. mhd. wb. I, 207, 208); fn. bligda, bringa
till att skina; d. dial. blege. ”Havet bleger”;
n. blekkja, blika, märkhugga träd.

Blajk, blek, n. den feta, köttfria randen i
fläsk; rent fläsk ”Den gallten va fet, ty han
hade ett vakkert blek". Sm. (Östbo). Blek,
n. "Dä ä så bredt blek”. Vg.,ög.

Blajkfäjs, comm. blek menniska; person
som är mycket blek och ser sjuklig ut. G.
Blajkfis, blekfis. Vb. Blekfis. Ul.,nk.,ög.,bl., hl.
Ns. blekfiist, "der bleich aussiehet". (B. W. B.
I, 97); d. dial. blegfis, m.; jfr fn. fisblejkr.

Blajkvuren, adj. 1) bleklagd. Sm. (Östbo).
Blekvolen, blekvulen, id. Nk.; 2) hafvande:
gravida; om fruntimmer. Sm.(Östbo; enl. L—n).

Blegblå, adj. ljusblå. Hl.

Blejk, adj. blek. Fl. (Nl.). Blajk. Nb.,vb.,
sm. Bleg, blej, blaj. Sk. Fn. blejkr; fht.
pleih; nht. bleich; fe. blâc, blæc; e. bleak; holl.
bleek; d. bleg, id.

Blejka, v. a. bleka. Fl. (Nl.). Fn. bleikja.

Blejsjyvve, f. bleksot, bleksjuka: chlorosis.
S. Sk.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free