Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BLO BLÅ Nuckö. Jfr fn. blaka, plaudere, plangere. S. blukksa. BLOM (pl. blommen), n. blomma. "Stå i blom", stå i blomning. "Gå i blom", slå ut blomster. Sk., hl. Blom, m. blomning. Ul. Fn. & n. blóm, n.; fn. blómi, m.; moes. blôma, m.: fht. pluomo; mht. bluome, blomma; fht. blôjan, blouhan, v. n. blomstra. BLOMMEN (pl. blómmer), n. plommon. Sk., hl. Deraf kydblommer, gula, rö(d)a blommer. D. blomme, n. id.: fn. blómi, m. frukt. BLOSKA, s. bluska. BLOSLIN, adj. veklig. Dl. (Ihre). Jfr blaut. BLOTA. v. a 1) eg. slagta offerdjnr. Moes. blotan, dyrka (Gud); fn. blota, a) att offra till afgudar, eg. bestryka (afgudabilder) med blod; b) förbanna; (jfr fn. rjóda, skjaldblotr); fe. blôtan; fht. pluozan. Deraf Guds blotting, ett slags ed. Dl. (enl. Ihre); 2) v. n. 1 blotta, förbanna. Brukas sällan ensamt, utan mest i förening med svära. "Han blottar å svär". Nk. Förblótta sej, förbanna sig. "Han sor å förblotta sej". Sk. (Tygelsjö). D. dial. blote, v. n. svärja, förbanna; bloten, svärjande. BLUKKSTA, v. n. klappa, slå. "Hertan blukkstar", hjertat klappar. Nuckö. Jfr blokksa. BLURA, v. n. 1 till hälften blunda med ögonen, såsom närsynte bruka. Sdm.—bl. E. to plur. S. blir. <poem> <sc>Blurskägg,</sc> n. den som blundar till hälften med ögonen, såsom närsynte. Sm. </poem> BLURRA, v. n. 1 tala så fort att det blir oredigt. Ög. Jfr bladdra 2, burra. <poem> <sc>Blurr,</sc> blurrer, m. storpratare. Sm. <sc>Blurra,</sc> f. storpraterska. Sm. </poem> BLUSÄ, v. n. 1 se grymt och vildt på någon. G. Jfr fn. blöskr, m. skräck, förvåning. BLYANT, m. blyertspenna. Sk. Blyans-penn, m. id. S. Sk. Blyartspensel, m. id. Vg. Isl. blýant, m.; d. blyant, bliant. BLYSA, v. n. lysa. Ul. Blåssa, blåsa, v. n. 1) eg. lysa; 2) ståta; säges om fruntimmer, som i kyrkan äro mycket grannt klädda. Sm. Jfr skr. bhlâs, att skina. <poem> <sc>Blys,</sc> blås, blöss, n. bloss. Sk. Bluss, n. id. "Bluss på himlen", norrsken. Hl. <sc>Blysa,</sc> f. vagnslykta. "Di ha blysorna tända". Bl. (Östra h.). <sc>Blås,</sc> n. eg. bloss; 2) ett fruntimmer som är mycket grannt klädt. "Ho va alldeles ett blås i körka". Sm. "Kyrkoblås å hemma trås", ordspr.; säges om flickor, som i kyrkan äro mycket grannt klädda, men hemma ganska smutsiga. Sm. Jfr trås, n. (tro 2). Fsv. blus, blos, fackla; fn. blys; d. dial. blus; fe. blase; mht blas. <sc>Blåss-hållare,</sc> m. förridare. Vg. </poem> BLÅ 1, adj. 1) stor, ofantlig. "Han gjorde dä i blå galenskapen". Ul. (Enl. Ihre); 2) i sammansättning utmärkande något stort eller utmärkt. Blåhålla, v. a. med kraft och ihärdighet hålla något. Bl. Fn. blá-, id., t. ex. blá-berr, adj. helt och hållet naken; bláfátækr, adj. utfattig; blágarn, n. ganska fint garn; blágirni, n. småtarmar. K. Erik XI. Blåfot har häraf erhållit sitt namn, likasom k. Harald Blåtand. I st. f. blå brukas nu bål t. ex. bålstor, bålstark. BLÅ 2, s. blar. BLÅA, blåbejna, blåbinkegräs, blåbukar, blåen, blåfevel, blågubbe, blågull, blåhven, blåjon, blåklätt, blåkorn, blåkulla, blåkunt, blålilja, blålåka, blåmadra, blåmaj, blåmann, blåmjölk, blån, blåne, blånelse, blånna, blåsur, blåtistel, blåtel, blåtopp, blåvulen, s. blar. BLÅKA, blåkansam, s. bloka, blåkka. BLÅKA PÅ, s. blaka på. BLÅKOT, adj. omåttligt stor, ovig. Fl. (Öb., Nl.). Jfr blókk. BLÅNN, blånna, s. blänna. BLÅSA (pr. blås, ipf. bles, bläs, blis, sup. bläsi), v. a. blåsa. Dl. Blasa (pr. blas, ipf. blès, sup. blasi), v. n. G. Blasa (ipf. blaste), v. a. id. S. G. Blåsa (ipf. stundom bles, sup. ofta blåsi). Nk. "Han har ngt att blåsa på", han har huskors. Hs. Fn. blása (pr. blæs, ipf. blès, s. blásit); moes. blesan, id. Bläsa, v. n. 2 1) blåsa; om vädret. Vm., sm., sk., hl. Blesa, id. Sk.; 2) vara stolt öfver sitt utseende. Ög.; 3) tillverka tackjern. Nora bergsl. <poem> <sc>Blåsall,</sc> adj. blåsig. Vl. (Elfd.). Jfr Rdq. II, 2, 401. N. blåsall, id. <sc>Bläsa,</sc> f. blåsa, isynnerhet urinblåsa. Sk. D. dial. blæse; fht. blâsa, f. id. <sc>Bläsig,</sc> adj. ifrig. Kl. (Enl. G. W. S—r). <sc>Blässa</sc> 1, v. n. 1 skryta. Hl. Jfr nht. bletten, v. n. garrire, effutirè. (Gr. wb. 2, 109). <sc>Blässa</sc> 2, f. skryterska, pratmakerska. Hl. (Skällinge). <sc>Blässare,</sc> m. stor, dugtig karl eller häst. "Dä va en blässare te kar, häst". Sk. (Oxie, Vemm.). <sc>Bläster,</sc> m. 1) blåst. Dls., nk. Bläster, bläst. Ul. Bläst. Dl. (Mora). Bläst, blest. Sk., hl. Bläjst. Bl. Blaust. Kl. Fsv. blæstir, blaster; fn. blástr; fe. blæst; d. blæst; mht. blas, blâst, id.; 2) ställe der myrmalm nersmältes till smidigt jern. Jtl., dl. </poem> BLÅSLYST, f. Melandrum pratense. Nk. BLÅT, blåtna, bläta, blåtåwäder, s. blaut. BLÅTTA SEJ, v. r. begå sig, berga sig. Vl. (Enl. Ihre). Blottä sȧ. Jtl. D. dial. blotte sig, id. BLÄDA, bläa, blä 1) v. a. 2 afblada, plocka bladen af (t. ex. på kål). Hs.—sk. Bläddra, id. Nk. (freqv.). Fsv. blædhia; d. blæde; ns. <I>blaên; nht. blättern; 2) v. n. bläddra i bok. Hs., nk., ög., vg., hl., sm. <poem> <sc>Blä-kål,</sc> m. kål, afplockade och hopsamlade blad; bladkål. Vg. </poem> BLÄDA, s. bligg. BLÄDING, m. ett mindre blad. G. (Demin.). BLÄDRA 1, f. 1) blåsa. Ul., sm. (Östbo), Dagö, Wi. Blära, f. id. Vg., sm., sk., hl., bl., Nuckö. Bladdra, f. id. Dl. Blägra, f. id. Runö; 2) bubbla. "Vannblära", vattenbubbla. Sk.; 3) blemma, liten hudblemma. Sk., sm. Bladdra. Dl. Fnattblära, f. id. Hl. S. fnatta. Bläddra, f. a) sår med hårdnad skorpa. Deraf sårbläddra, blädder-rosa, f. (en sjukdom). Nk.; b) ntspild tjock vätska eller mos, som bildar en rund platt hög; deraf ko-bläddra. Nk. Fsv. blædra, f. blåsa, blemma; fn. bledra, blađra; n. blæra; d. blære; fe. blædre, blæddre; e. bladder; nht. blatter; fht. plâtara (Graff 3, 235); mht. blâter (Ben. 1, 203); ns. bledder; holl. blaar. Roten är fht. blâjan, flare; nht. blähen, inflare, turgidum reddere; fe. blâvan, id. (Gr. wb. 2, 61). <poem> <sc>Blära i sej,</sc> v. a. 1 dricka glupskt. Bl. <sc>Blärer,</sc> f. pl. Cucubalus Behen. Benämningen af blomfodrets skapnad. Sk. Duve-ägg, n. pl. id. Nk. Tar-alld (ə: tårvållaren), id. G. Flås-gräs, n. id. Vm. <sc>Bläre-sten,</sc> m. blåsten. Sk., hl. D. blæresten. </poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
